Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Vattenturbiner - D. Olika turbintyper. Löphjul och ledskenor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Formen på hastighetstrianglarna är av avgörande betydelse för turbinens
konstruktion och egenskaper. I fig. 15: 10, som avser en långsamlöpare,
bliva hastigheterna w1 och w2 tämligen små. I fig. 15: 11, som avser en
normallöpare, bliva hastigheterna w1 respektive u>2 betydligt större. Detta
är fallet i ännu högre grad vid en snabblöpare, såsom visas av fig. 15: 12.
Generellt gäller, att sträckan c2, representerande vattenhastigheten vid
utloppet, skall vara relativt liten, för att man i turbinen skall kunna utvinna
det mesta möjliga av den tillgängliga vattenkraften.
För att göra turbinberäkningarna överskådligare och sinsemellan lättare
jämförbara brukar man reducera de ovan angivna hastigheterna u, c och
w till en och samma fallhöjd och väljer härvid lämpligen den fallhöjd,
vid vilken fallhastigheten är lika med 1.
Fallhastigheten hos en (egentligen i vakuum) fritt fallande kropp är, i
det ögonblick då den tillryggalagda fallsträckan är h
v = V’2 g h
Detta samband gäller även för den hastighet, varmed en vattenstråle
lämnar ett munstycke, om nivåskillnaden mellan övre vattenytan och
munstycket är h. Vid en övertrycksturbin blir vattnets fallhöjd ej helt och
hållet omsatt i hastighet, utan vattnet får vid inloppet till löphjulet en
hastighet, som är mindre än V2 g h, och i stället råder ett större eller mindre
övertryck. Härvid försummas förluster, som uppstå genom virvlar,
friktion m. m.
För att räkna om hastighetstrianglarna till en fallhastighet, som är lika
med 1, motsvarande en fallhöjd ~ = 0,051 m, får man alltså dividera
motsvarande värden på hastigheterna med uttrycket V2 g h.
Turbinekva-tionen får härigenom den enkla formen
V
Ux Cj — u2 c2 — ’
U U 2
Det bör beaktas, att storheterna u och c i denna ekvation ej äro
hastigheter utan koefficienter. Vid uppritande av hastighetstrianglarna kan man
lämpligen använda en skala av 1 cm, motsvarande en hastighetskoefficient
0,1. Vill man sedan övergå till en viss fallhöjd h, har man endast att
multiplicera de ur trianglarna erhållna hastighetskoefficienterna med uttrycket
V 2 g h och får därvid de verkliga hastigheter, som råda vid inloppet
respektive utloppet till löphjulet.
De i fig. 15: 10—15: 12 visade hastighetstrianglarna motsvara ungefär
turbinerna i Sillre, Malfors och Stadsforsen, ehuru de ej äro ritade i den
ovan angivna skalan utan i en särskild vid figurerna angiven skala.
Peri-ferihastigheterna ivid inloppet motsvaras av talen 0,65, 0,97 respektive
1,48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
