- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 3. Kraftstationer : kraftledningar : ställverk /
65

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ångkraftstationer - B. Ångtekniska grundbegrepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

energi. Molekylernas rörelse beror emellertid även på trycket. Ämnets
energiinnehåll bestämmes sålunda av temperaturen och trycket.

Temperaturen anges vanligen i celsiusgrader. Motsvarande
temperaturskala har erhållits på det sättet, att nollpunkten bestämmes av
temperaturen för smältande is, under det att punkten 100 bestämmes av
temperaturen för kokande vatten vid ett lufttryck av 760 mm
kvicksilverpelare.

Vid värmetekniska beräkningar använder man ibland den absoluta
temperaturen, som anges i kelvingrader, varmed menas temperaturen,
hänförd till den absoluta nollpunkten, som motsvarar —273° C. För att få
den absoluta temperaturen i °K behöver man endast addera 273 till
temperaturen, angiven i °C.

Överföring av värme från ett ämne till ett annat sammanhänger med ett
flertal faktorer, bl. a. med ämnenas fysikaliska egenskaper. Överföringen
kan ske på tre olika sätt, nämligen genom ledning, genom konvektion
(värmeövergång) och genom strålning. Vanligen måste man samtidigt taga hänsyn
till både ledning, konvektion och strålning.

Ledning av värme innebär, att värme överföres mellan olika delar av en
och samma kropp eller från en kropp till en annan genom direkt beröring.
Värmets ledning genom ett ämne bestämmes av dess värmeledningsförmåga.
Härmed menas den värmemängd i kilokalorier, som per timme genomgår
1 m2 yta av en 1 m tjock platta av ämnet i fråga vid en temperaturskillnad
av 1° C mellan plattans sidor. Värmeledningsförmågan är i regel god hos
metallerna. Den är störst hos silver och utgör där 360 kcal per m, °C
och timme. Motsvarande siffra för koppar är 330, för aluminium 175 och
för järn ca 50. Värmet ledes betydligt sämre av vätskor och allra sämst av
gaser. Hos värmeisolerande material är värmeledningsförmågan 0,04—0,2
och hos vanligt eldfast tegel 1 à 2 kcal per m, "C och timme.

Konvektion innebär, att värme överföres på grund av inre strömning i
en gas eller en vätska. Ett typiskt exempel på denna form av
värmeöverföring föreligger vid uppvärmning av gasen eller vätskan.
Värmeöverföringen från de strömmande rökgaserna till tuberna i en ångpanna sker i
de flesta fall huvudsakligen genom konvektion.

Den värmemängd, som överföres genom konvektion, beror på
värmeövergångstalet mellan gasen eller vätskan och ett annat ämne. Detta tal
brukar anges i kilokalorier per m2, °C och timme. Värmeövergångstalet
mellan en vätska och en metall är i allmänhet relativt högt och av
storleksordningen 500—10 000. Värmeövergången mellan en gas och en fast
kropp i allmänhet är avsevärt lägre och starkt beroende av gasens
strömningshastighet.

Värmets strålning från en kropp är beroende av kroppens egenskaper
och temperatur. Av två kroppar, som lia olika temperatur, blir strålningen

5 - 242786

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:47:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/3/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free