Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ackumulatorer - A. Blyackumulatorn - 6. Ackumulatorsyra - 7. Montage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
måste ersättas genom efterfyllning med destillerat vatten. En del vatten
bortgår även genom direkt avdunstning. Svavelsyran däremot kan icke
bortgå ur cellen på annat sätt än genom direkt stänk vid livlig gasutveckling
samt därigenom, att de bortgående gaserna rycka med sig mikroskopiskt
små partiklar av syran. Dessa partiklar reta andningsorganen, vilket är ett
välkänt fenomen vid laddning av stora blybatterier.
Ganska ofta inträffar det, att man ej uppnår den tidigare angivna
specifika vikten på syran vid laddningen, och man får icke därav förledas
tro, att svavelsyra behöver tillsättas. Cellen har nämligen då råkat ut för en
begynnande sulfatering, vilken medfört, att svavelsyra har bundits i form av
blysulfat. Blysulfatet måste åter sönderdelas, så att syran blir fri. Detta
sker genom vilopausuppladdning, vilken är en viktig och tidsödande
behandling, varom leverantörens skötselföreskrifter ge noggrann anvisning,
som absolut måste följas. Endast i sällsynta fall, då man ej lyckats med
vilopausuppladdning, får svavelsyra tillsättas. Koncentrerad syra får aldrig
någonsin användas, enär den sjunker till botten och ger upphov dels till
sulfatering, dels till uppvärmning. Den senare kan bli så stark, att plattorna
slå sig eller massa pressas ur cellerna.
Efter varje ny påfyllning av destillerat vatten (eller syra) måste laddning
med gasning pågå en stund (ca 15 minuter), för att elektrolyten skall hinna
bli tillräckligt blandad. Först härefter samt sedan elektrolytens temperatur
sjunkit till ca 15° C, göres den sista kontrollmätningen av specifika vikten.
Normal specifik vikt måste nämligen anges vid rumstemperatur.
7. Montage.
Cellerna till stationära batterier kunna monteras i glaskärl, blyklädda
träkärl, stengodskärl eller ebonitkärl. Om cellernas storlek icke lägger hinder
i vägen, äro glaskärl alltid att föredraga, eftersom de medgiva en bekväm
inspektion av cellen, varför slamningen lätt kontrolleras och eventuella
kortslutningar lättare avhjälpas. Vidare är glas pålitligast mot syrans
inverkan. Ett exempel på utförandet visas av fig. 18:6. Denna bild visar celler
i glaskärl, tillhörande ett stationärt batteri. Av bilden framgår bl. a. det rikliga
slamrum, som alltid måste finnas under elektroderna hos blyackumulatorer.
Större celler måste monteras i blyklädda träkärl, stengodskärl eller
ebonitkärl. Cellkärlen placeras på porslinsisolatorer på träställningar, vilka i
sin tur isoleras från golvet genom större isolatorer av glas eller porslin. Fig.
18:7 visar ett batteri i blyklädda träkärl på en träställning och fig. 18: 8
liknande batterier i ebonitkärl på porslinsisolatorer.
Transportabla batterier utföras med cellkärl av ebonit eller någon
liknande massa. Vid startbatterier för bilar sammangjutas flera celler till ett
block (fig. 18:9).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
