Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Elektriska isolermaterial och isolatorer - G. Hängisolatorer - 2. Dimensionering och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
För att en ljusbåge ej ens vid branta stötvågor skall bränna porslinet,
förses kedjan, såsom tidigare nämnts, med ljusbågshorn. Dessa bruka vara
så dimensionerade, att de sänka isolatorkedjans överslagsspänning med
ca 15 %. Denna spänningssänkning anses vara tillräcklig för att ljusbågen
i de flesta fall skall uppstå direkt mellan hornspetsarna. Ljusbågshorn ha
visat sig bättre än de ibland använda ljusbågsringarna, emedan ljusbågen
har tendens att vid de senare rotera runt isolatorkedjan, av vilket fenomen
denna upphettas starkare.
Ljusbågshornen äro till nytta ej enbart i det avseendet, att de hålla
ljusbågarna borta från isolatorkedjan. De bidraga även genom sin
skärmverkan att fördela spänningen jämnare på de i en kedja ingående
isolator-elementen och avlasta i första hand det nedersta elementet. Erfarenheten
har emellertid visat, att detta ej är av någon större betydelse, och därför
har man numera frångått de större graderingshorn, som tidigare använts.
Åtgärden motiveras av att man får större överslagsavstånd och därmed större
stötöverslagsspänning, varigenom driftavbrottens antal vid åskväder minskas.
De första hängisolatorer, som av Vattenfallsverket inköptes, för övrigt
de första i Europa, uppsattes redan år 1909 och användes för 55 kV
ledningar vid Trollhätte kraftverk. Av dessa äro ett stort antal ännu i drift
med en tämligen låg felfrekvens.
Vid Vattenfallsverkets anläggningar användes förutom ett fåtal
Hewlett-isolatorer uteslutande kåp- och pinnisolatortypen. Stavisolatorer av
Motortyp eller Langstabtyp ha ej där kommit till användning. Motorisolatorerna
bestå av en grov porslinsstav av större eller mindre längd, försedd med
en eller två stora porslinstallrikar. Langstabisolatorerna bestå av en lång
stav med ett stort antal små regnkragar. Porslinet i stavisolatorerna
utsättes endast för dragpåkänning. Erforderlig hållfasthet erhålles genom
lämplig diameter.
På grund av konstruktionen behöver man vid stavisolatorer icke befara
genomslag. Porslin och luft äro parallellkopplade i elektriskt avseende,
och luften har avsevärt lägre dielektrisk hållfasthet än porslinet.
Stavisolatorerna kunna numera tillverkas så, att de bliva fullt tillfredsställande
med avseende på driftsäkerheten. De fordra emellertid en mycket sträng
fabrikationskontroll för att bli fullgoda. En stor nackdel är, att om en
stavisolator blir defekt, kan den strömförande linan falla ned.
Isolatorer av glas ha fått viss användning på sina håll men synas vara
svaga i mekaniskt avseende och icke nog motståndskraftiga mot
temperaturväxlingar.
För att övervaka isolatorkedjornas isolationshållfasthet göras inspektioner
med kortslutningsbygel eller Efiapparat.1 Härvid kontrollerar man, att
samtliga element i kedjan hava dem tillkommande andel av driftspänningen.
1 Efi utgör en förkortning av uttrycket elektrisk felindikator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
