Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Luftledningar - A. Inledning - B. Allmänna bestämmelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
överföring av stora kraftbelopp — ca 50 000 kVA eller däröver — mellan
olika kraftdistrikt. Vissa av Vattenfallsverkets 132 kV ledningar, såsom
mellan Porjus och Stadsforsen och mellan Trollhättan och Göteborg, ha
också åtminstone tills vidare karaktären av fördelningsledningar men
bruka vanligen räknas till stamledningarna. För de större kraftledningar,
som äro av vital betydelse för landets kraftförsörjning i stort och som ofta
äro avsedda att användas för gemensamt bruk av liera kraftintressenter,
har man också börjat använda ordet riksledningar.
När Vattenfallsverkets första större fördelningsnät byggdes vid
Trollhätte kraftverk, valdes en spänning av 55 kV, vilken då var den högsta
spänning, som till fullo kunde behärskas i Sverige och som ansågs tillräcklig
för ifrågakommande avstånd och effektbelopp. När några år senare Porjus
och Älvkarleby skulle utbyggas, var det både önskvärt och möjligt att
välja en högre spänning, 77 kV, och sedan dess har denna blivit
standardspänning för landsledningarna.
Landslinjenäten äro från början byggda som radialnät med
dubbelledningar på de viktigaste sträckorna men till stor del med enkelledningar.
Delvis ha radialledningarna kompletterats med nya förbindelseledningar
till ledningsslingor, men i stort sett har karaktären av radialnät
bibehållits. Trots detta finnes dock numera ledningsreserv för flertalet
kraftleveranser, genom att nya kraftstationer tillkommit och genom att
landslinjenäten försetts med nya inmatningspunkter för fjärrkraft från
stamledningarna.
Bygdenäten äro i allmänhet utförda för en standardspänning av 22 kV.
Undantag utgöra dels bygdeledningarna i Östergötland och inom det
norrländska kustlandet, vilka äro utförda för 44 kV och med hänsyn till de
långa överföringsavstånden påminna om landsledningar, dels de äldsta
bygdenäten i Västergötland och omkring Göteborg, som äro utförda för
11 kV, dels vissa smärre ledningar för 33 eller 6,6 kV. Bygdenäten bestå
ofta av enkla radialnät men ha också i stor utsträckning utbyggts som
slingor, vilka möjliggöra ledningsreserv, och denna utveckling torde komma
att fortgå.
B. Allmänna bestämmelser.
Luftledning skall enligt 1939 års föreskrifter vara så anordnad, att den
lägst belägna ledarens höjd över marken vid+50° C uppgår till 4,5 m
vid högst 600 V spänning och 6 m vid högre spänning. Om i det senare
fallet spänningen överstiger 55 kV, skall det föreskrivna avståndet från
marken ökas med 7 cm för varje tiotal kV, varmed spänningen överstiger 55 kV.
För ledning inom tätare bebyggt område föreskrives i 1939 års stadga,
att höjden över marken skall vara minst 7 m vid spänningar över 600 V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
