- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 4. Mätning och skydd : kraftverksdrift : säkerhet /
35

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Elektriska mätningar och mätinstrument - F. Speciella mätanordningar - 5. Registrerande instrument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Med avseende på mätsystemets utförande får man skilja på likströms- och
växelströmsinstrument. Vid likström användes för registrering av
strömstyrka och spänning ett vridspoleinstrument, då magneten emellertid måste
utföras kraftigare än i ett vanligt kontrollinstrument, på grund av att det
registrerande instrumentet erfordrar större vridmoment. För mätning av
likströmseffekt användes ett elektrodynamiskt instrument, i vissa fall med
spänningsspolen förlagd på järn, så att den bildar en elektromagnet.

Motsvarande växelströmsinstrument för mätning av spänning,
strömstyrka och effekt utgöras vanligen av elektrodynamiska instrument med
järnkärna. För mätning av effektfaktorn användes ett korsspoleinstrument
och för mätning av frekvensen ett elektrodynamiskt instrument, konstruerat
likt en visarfrekvensmeter.

De registrerande instrument, som användas för kontinuerlig registrering
av mätstorheten, äro försedda med en bläckpenna, som kontinuerligt ligger
an mot papperet. De använda pennorna äro huvudsakligen av två slag,
nämligen slitspennor och hålpennor. Slitspennan liknar en vanlig stålpenna.
Den måste tillföras bläck ganska ofta, i regel 1 à 2 gånger per dygn, men
ger å andra sidan bättre registrering för ofta varierande förlopp.
Hålpennan består av en konisk behållare, försedd med en fin öppning. Den
har betydligt större kapacitet och behöver ej fyllas oftare än ungefär 1 à

2 gånger per vecka men har å andra sidan den nackdelen, att bläcket ej
kommer fram tillräckligt fort vid snabba variationer av förloppet, och
viktiga registreringar kunna därigenom gå förlorade. I vissa fall användes en
kapillärpenna, som står i förbindelse med en behållare för bläcket. Ett
sådant utförande visas i fig. 24: 41 och 24: 42.

De registrerande instrumenten äro av speciell betydelse som
störnings-skrivare. Under det att ett vanligt registrerande instrument användes för att
registrera normala driftförhållanden, fordras av en störningsskrivare, att
den speciellt skall registrera onormala driftförhållanden eller störningar.
En störningsskrivare registrerar under normala förhållanden med en
tämligen låg pappershastighet, under det att pappershastigheten vid störningar
ökas till det mångdubbla värdet. Den normala pappershastigheten brukar
vara ca 20 mm per timme, motsvarande 4,8 dm papper per dygn. Under
störning ökas pappershastigheten till 20 mm per sekund, dvs. den blir

3 600 gånger större. Oberoende av störningens längd, hålles den högre
hastigheten en hel multipel av 24 sekunder, motsvarande ett dygns
registrering under normala förhållanden. Detta gör, att när störningsskrivaren efter
ett störningsförlopp återgår till normal registrering, kommer papperets
tidsinställning att bli likadan som före störningen. På grund av att
störningsskrivaren alltid skall vara beredd att ånge ett störningsförlopp, måste den
utföras så, att omkopplingen till den högre pappershastigheten kan ske
mycket snabbt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:47:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/4/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free