Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Elektriska mätningar och mätinstrument - G. Mätmetoder - 1. Motståndsmätning - 2. Mätning av jordmotstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
kunna kortslutningsströmmar i många fall få ett förlopp, som avsevärt
avviker från sinusformen.
I vissa fall använder man likriktare, kombinerade med likströmsinstrument,
för mätningar av växelförlopp i avsikt att nedbringa effektförbrukningen.
Vid en sådan mätning måste man beakta, att likströmsinstrumentet reagerar
för det aritmetiska medelvärdet men är graderat så, att det visar
effektiv-värdet vid sinusformigt varierande ström. Mätning av ett förlopp med
spetsig amplitud, som ger en högre formfaktor än 1,11, kommer med
lik-riktarinstrument att resultera i en lägre strömstyrka än motsvarande
växelströmsmätning. För ett förlopp med utjämnad amplitud bli förhållandena
motsatta. En tillförlitlig mätning av växelförloppets effektivvärde kan
emellertid även utföras med termokorsinstrument, varvid effektförbrukningen
blir mycket låg.
2. Mätning av jordmotstånd.
Ett jordmotstånd sammansättes av motståndet i de metalliska delarna
(anslutningsledare och jordplåt m. m.), kontaktmotståndet mellan jordtaget
och den omgivande jorden samt motståndet i den omgivande jorden.
Genom riklig dimensionering är det möjligt att nedbringa motståndet i de
metalliska delarna till ett värde, som kan försummas.
Kontaktmotståndet mellan jordtaget och den omgivande jorden beror i hög
grad på de lokala förhållandena men är vid mätning med växelström
normalt litet. Om mätningen sker med likström, uppstå genom polarisation
elektromotoriska krafter, vilka addera sig till eller subtrahera sig från
spänningen över jordkontakten.
Antag, att vid en mätning med likström spänningen E uppmätes mellan
jordtag och jord. Genom polarisation uppstår den elektromotoriska kraften
E0 i kontaktytan. Strömstyrkan I uppmätes samtidigt med spänningen E.
£
Ur uppmätta värden får man det beräknade jordmotståndet R’ — —. Det
E + E E
verkliga jordmotståndet erhålles däremot ur relationen R = —j—- = —
E E
± ~Y — R’ ± ~y- Det beräknade värdet R’ skiljer sig alltså från det verkliga
E0
värdet R med storheten ± ~r.
E0
Polarisationsspänningen E0 är oberoende av strömmens styrka, och felet -j
minskas därför med ökad ström. Om endast likström står till förfogande,
bör man därför göra mätningar vid flera olika strömstyrkor och ur kurvan
över R’ som funktion av / bestämma R. Vid stor strömstyrka närmar sig
R’ asymptotiskt R. Vid växelströmsmätning uppstår intet fel genom
polarisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
