Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Skyddsreläer - B. Reläskydd för linjer - 3. Speciella reläskydd för linjer - c. Sträckskyddet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
tidigt i båda ändarna av linjen. Med den angivna arbetsprincipen blir felet
korrekt utlöst, även om högfrckvcnsförbindelsen mellan A och B brytes,
t. ex. genom att en faslina går av.
Om emellertid under i övrigt normal drift högfrekvensen av någon
anledning skulle försvinna, får obefogad utlösning ej ske. Detta förhindras,
därigenom att riktreläerna ej ständigt ligga till åt ena eller andra hållet utan
fungera, först sedan ett startorgan angivit, att fel föreligger. Startorganet
utformas vanligen analogt som för ett distansrelä.
Högfrekvensreläerna åstadkomma således ej vid normal drift någon
obefogad utlösning, om högfrekvensen uteblir. Däremot sker obefogad
utlösning, om det under avbrott på högfrekvensen inträffar ett linjefel. Ett
fel enligt fig. 26: 83 åstadkommer nämligen utlösning icke blott av brytarna
A och B (korrekt) utan även av brytarna D och F (obefogat), emedan ingen
spärrimpuls erhålles från reläerna C och E. Fördenskull äro i regel sådana
åtgärder vidtagna, att, när högfrekvensen uteblir, utan att nätfel föreligger,
reläernas funktionssätt ändras. Det måste vidare finnas ett reservskydd,
utformat efter någon av de i det föregående beskrivna principerna för
kortslutningsskydd. Högfrekvensreläerna införas ofta som ett komplement till
ett befintligt reläsystem av annat slag, vanligen ett distansskydd, och avse
då att öka det ursprungliga skyddets selektivitet och snabbhet.
En något modifierad form av det ovan beskrivna sträckskyddet utgör det
högfrekvensskydd av Brown Boveris fabrikat, som installerats för 55 kV
25 hz systemet Trollhättan—Göteborg. Reläsystemet kännetecknas bl. a. av
att inga riktreläer och följaktligen inga spänningstransformatorer erfordras.
Fig. 26: 84 visar starkt schematiskt principen för skyddet. Den
grundläggande idén är att utnyttja ventilverkan i ett elektronrör med tre elektroder
(en triod) för jämförelse mellan strömriktningarna i de båda linjeändarna,
varvid jämförelsen gäller polariteten på strömmarnas momentanvärden.
För att undvika behovet av särskilda startorgan och ändock ej riskera
obefogad utlösning vid bortfallande högfrekvens, är det ej den direkt från
strömtransformatorerna I erhållna växelströmmen, som får påverka
reläerna. I stället får strömmen passera filtret F, som till elektronröret T och
relä R släpper fram endast minusföljdskomponenten och
nollföljdskom-ponenten av strömmen, medan däremot plusföljdskomponenten stänges ute.
Det skulle föra för långt att här ingå på betydelsen av de tre nämnda
strömkomponenterna. För att känna högfrekvensskyddets verkningssätt
behöver man helt enkelt veta, att minusföljds- och nollföljdskomponenten
endast kunna uppträda vid kortslutning eller jordfel på nätet och alltid
uppträda vid dylika fel utom vid fullt symmetrisk, trepolig kortslutning. Vid
sistnämnda form av nälfel kan högfrekvensskyddet följaktligen icke fungera.
Strömmen från filtret F måste för att kunna påverka relä R passera från
anod till katod i röret T. Emedan strömtransporten i röret kan ske endast
12-340742
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
