Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Överspänningar och överspänningsskydd - A. Olika slag av överspänningar - 1. Driftfrekventa stationära spänningsstegringar - 2. Kopplingsöverspänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
stemet. I t. ex. en 22 kV linje, som på en längre sträcka går parallellt med en
220 kV linje, kan det induceras en nollpunktsspänning av ca 130 kV, om
det blir ett fullt utbildat jordfel på 220 kV linjen.
Inducerade överspänningar av det senare slaget äro givetvis ej tillåtliga
med hänsyn till driftsäkerheten på nätet med den lägre spänningen.
Botemedlet är att ha ett ohmskt motstånd i nollpunkten parallellt med
petersen-spolen. Genom ett lämpligt dimensionerat motstånd fås den inducerade
nollpunktsspänningen i normal drift att praktiskt taget försvinna och
nedbringas till ett ofarligt värde den inducerade nollpunktsspänningen i det
mindre systemet vid jordfel på det större systemet. Här måste automatiken
vara så anordnad, att motståndet ligger ständigt inkopplat i normal drift
och kopplas bort, endast då spolarna skola utöva släckverkan.
2. Kopplingsöverspänningar.
Vid tillslagning eller frånslagning av spänningen till en anläggningsdel
uppträder ofta ett övergående förlopp. Övergången från ett stationärt tillstånd
till ett annat kan nämligen ej försiggå så, att storleken på spänningen och
strömmen ändras momentant, utan det uppträder ett insvängningsförlopp,
som till följd av induktans och kapacitet i kretsen vanligen får formen av
en approximativt sinusformad svängning, i regel med ett i förhållande till
driftfrekvensen högt periodtal. Systemens resistans gör, att den uppstående
svängningen hastigt neddämpas.
Dylika övergående förlopp av spänning och ström uppstå vid varje
ändring i det elektriska jämviktstillståndet, vare sig ändringen beror på en
kopplingsmanöver eller på en inträdande kortslutning eller jordslutning.
Under kopplingsförloppet uppträder sålunda en insvängningsspänning med
hög frekvens, vilken lagrar sig över driftspänningen. Detta resulterar i
kortvariga överspänningar i systemet, vanligen benämnda kopplings
överspänningar.
Ett typiskt exempel på hur dylika överspänningar uppstå, är det i kap. 5
anförda fallet med brytning av en växelströmskrets, innehållande
induktans och kapacitet, varigenom spänningen momentant kan bli betydligt större
än i det stationära tillståndet.
Amplitud, frekvens och dämpning hos ett dylikt övergående förlopp
bestämmas av driftspänningen samt av resistans-, induktans- och
kapacitetsförhållandena i den elektriska kretsen före, under och efter förändringen i det
elektriska tillståndet, varjämte förloppet blir i hög grad beroende av i vilket
fasläge av spänningen som ändringen inträder. Frekvensen benämnes
kretsens egenfrekvens och bestämmes huvudsakligen av induktansen och
kapaciteten. Dämpningen anges genom kretsens dämpfaktor, som
huvudsakligen bestämmes av förhållandet mellan resistansen och induktansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
