Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Överspänningar och överspänningsskydd - B. De atmosfäriska överspänningarnas inverkan på elektriska anläggningar. Skyddsåtgärder mot överspänningar - 3. Åskledare i stationerna. Inledningsskydd - 4. Speciella överspänningsskydd. Gnistgap, kondensatorer och avledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’255
att effektivt omöjliggöra stationsstörningarna fordras dels en rationell
isolationsstandard, dels hjälp av speciella överspänningsskydd.
4. Speciella överspänningsskydd. Gnistgap, kondensatorer och avledare.
Under begreppet överspänningsskydd bruka sammanfattas sådana
lednings* och ställverksapparater, som ha till uppgift antingen att förhindra
överslag på grund av överspänningarna eller att genom koncentration av
överslagen till bestämda punkter hindra dem att orsaka mera omfattande
driftstörningar. Under tidernas lopp ha olika system för överspänningsskydd
prövats och frångåtts. Verkligt effektiva överspänningsskydd ha framkommit
först under de senaste åren. De äldre överspänningsskyddens bristande
funktionsduglighet berodde på att man ej kände vare sig storleksordningen
på överspänningarnas amplitud och varaktighet eller de vanliga
isolermaterialet förhållande vid de kortvariga påkänningar, det här är fråga
om. Slutligen hade man ej heller tillgång till de material med speciella
elektriska egenskaper, som utexperimenterats för överspänningsskydden.
Nedan behandlas endast de vanligaste nu använda huvudtyperna av
överspänningsskydd, nämligen gnistgap, kondensatorer och avledare. Samtliga
dessa utgöra överspänningsskydd i stationerna; överspänningsskydd på
ledningarna användas, som förut nämnts, vanligen ej i europeisk praxis.
Det enklaste överspänningsskyddet för stationsapparaterna är ett gnistgap
mellan två elektroder, vilkas inbördes avstånd inställes så, att överslag
inträffar i gnistgapet vid en spänning, som är lägre än överslagsspänningen hos
den anläggningsdel, som skall skyddas. I fråga om ett sådant gnistgap äro
inga särskilda åtgärder vidtagna för att släcka den ljusbåge, som
underhålles av maskinströmmen, utan man räknar med att felet antingen släckes
av petersenspolarna (vid enfasigt överslag) eller (vid flerfasigt överslag) blir
bestående och måste bortkopplas av en automatisk strömbrytare. Denna
egenskap hos gnistgapet, nämligen att det vid flerfasigt överslag endast
förhindrar skada på apparaterna och ej driftstörning, innebär givetvis en
begränsning. En annan allvarlig begränsning ligger däri, att ett gnistgap ej
kan fås att utgöra ett fullständigt skydd för transformatorlindningar eller
över huvud taget för den inre isolationen, dvs. genomslagssträckor i fasta
eller flytande material (olja).
Såsom framgår av framställningen om överslagets och genomslagets
karaktär (se kap. 19), ha genomslagssträckor rätt olika egenskaper mot
överslagssträckor i luft (gnistgap) vid överspänningar med de atmosfäriska
överspänningarnas karaktär. Sålunda är vid branta vågor gnistförseningen,
dvs. den tidsfördröjning, med vilken isolationsbrottet sker, större för
luftsträckan än för genomslagssträckan, även om den senare har mycket lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
