Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Överspänningar och överspänningsskydd - B. De atmosfäriska överspänningarnas inverkan på elektriska anläggningar. Skyddsåtgärder mot överspänningar - 2. Olika utföranden av luftledningarna. Jordlinans skyddsverkan - 3. Åskledare i stationerna. Inledningsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’254
dets nedbringande stiga alltså med sjunkande driftspänning. Att bygga en
högspänd överföringsledning åsksäker kan därför löna sig, men samma
byggnadssätt är i regel ej lämpligt för lägre spänningar. Vid
Vattenfallsverket byggas för närvarande endast 220 kV ledningarna med jordlinor
på hela sträckan som skydd för ledningen.
3. Åskledare i stationerna. Inledningsskydd.
Överslag i stationerna vid åskväder vållas dels av direkta blixtnedslag,
dels av vandringsvågor, som komma in på de till stationen inkopplade
ledningarna.
Farligast bland åskstörningarna på en elektrisk kraftöverföring är det
direkta blixtnedslaget i en station, vilket dock lyckligtvis är mycket
sällsynt. Vid ett direkt blixtnedslag passera hela blixtstrålens strömstyrka och
elektricitetsmängd genom den träffade apparaten, i motsats till förhållandet
vid överslag på grund av en utifrån kommande överspänningsvåg, som i
regel transporterar endast en ringa del av blixtens laddning.
Som skydd mot direkta blixtnedslag i stationerna användas åskledare.
Vid utomhusstationer uppsättas åskledarna på järnkonstruktionerna.
Om blixten slår ned i en ledning i omedelbar närhet av en station, kan det
hända, att blixtladdningen ej hinner avledas i nedslagsstället utan odelad
söker sig till jord i den närbelägna stationen, alldeles som vid ett direkt
nedslag i stationen. För att skydda stationerna mot denna form av direkta
blixtnedslag användas på de ledningar, som ej i sin helhet äro försedda med
jordlinor, inledningsskydd, dvs. jordlinor på de närmast stationen belägna
sträckorna. Inledningsskyddet har i en del fall även till uppgift att erbjuda
en lägre ledningsisolation till jord än den övriga ledningen och härigenom
begränsa amplituden hos utifrån ledningen inkommande överspänningsvågor.
Det har visat sig, att den avsedda skyddsverkan uppnås, om
inledningsskydden sträcka sig 1—3 km ut från stationen.
Inom Vattenfallsverkets anläggningar ha inledningsskydd anbringats på
praktiskt taget alla stam- och primärlinjer och även på ett flertal ledningar
för lägre spänning. Behovet av skyddet kan dock vara olika. Det har redan
påpekats, att ändstationer, dvs. stationer med endast en ledning, äro i större
behov av åtgärder för begränsning av de inkommande överspänningarna än
genomgångsstationer, detta på grund av vandringsvågornas
reflexionsförhållanden.
Genom åskledare och inledningsskydd förhindras vågor av större amplitud
och frontbranthet än vissa på förhand approximativt fastställbara värden
att komma in i stationerna. Dessa värden äro emellertid så höga, att man ej
kan räkna med att stationsisolationen tål alla inkommande — lägre —
överspänningar, även om den utföres enligt mycket god isolationsstandard. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
