Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Kraftverksdrift - A. Sveriges vattenkrafttillgångar och deras utnyttjande - 5. Vattenreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’298
står stilla under lördagseftermiddagen och söndagen. Slutligen får man
också en variation under året, beroende på det större energibehovet under
den mörka och kalla årstiden.
Med dygnsreglering förstås en reglering, som har till uppgift att anpassa
tappningen efter kraftbehovets variationer under dygnet. På motsvarande
sätt möjliggör veckoreglering en anpassning av tappningen efter de för
veckan typiska variationerna i kraftbehovet. Medelst dessa regleringsåtgärder
blir den disponibla energin värdefullare, genom att vatten sparas under
lågbelastningstid, dvs. nätter och söndagar, till högbelastningstid, då kraften
har större värde.
Med årsreglering förstås en anpassning av vattenföringen vid
kraftstationerna efter de årliga belastningsvariationerna. Detta leder till att vatten under
högvattentid (vanligen våren) magasineras för att tappas under
lågvattentid (vanligen hösten eller vintern). Denna form av reglering medger ökade
möjligheter att uttaga naturenergin, i det att lågvattenföringen ökas, samtidigt
som man får mindre spill under högvattentiden.
I vissa fall kan man också tillämpa en flerårsreglering. Härmed avses
att spara vatten från vattenrika till vattenfattiga år.
Med profdreglering förstås den ändring av vattendragets längdprofil, som
man kan åstadkomma med hjälp av regleringsarbeten. Detta
sammanhänger med att vattendragen ofta ha smärre fall, som ej kunna ekonomiskt
utnyttjas, om de utbyggas vart för sig, men som däremot kunna
nyttiggöras, om de sammanföras. Ibland kan man vid en kraftstation dämma så
högt, att ovanför stationen liggande fall försvinna. Härigenom ökas
fallhöjden, och ofta skapas dessutom ett regleringsmagasin. Ibland kan man
genom rensningar i avloppet taga bort fall, som ligga nedanför stationen, så
att nedre vattenytan sänkes och fallhöjden i motsvarande grad ökas. Om
det är möjligt att i ett vattendrag åstadkomma fullständig profilreglering,
kan man därigenom få till stånd en enhetlig vattenreglering för de olika
kraftstationerna. Vidare underlättas driften av kraftverken, genom att risken
för iskravning minskas. Som exempel på älvar, där man genomfört mera
omfattande profilregleringar, kunna nämnas Dalälven, Motala ström och
Göta älv.
Den viktigaste genomförda regleringen avser landets största sjö Vänern.
Bland andra reglerade sjöar märkas Suorvasjöarna, Torrön, Storsjön,
Siljan, Skagern, Vättern och Sommen. Av den sammanlagda arealen sjöar
med en yta av minst 15 km2, dvs. inom hela landet ca 20 000 km2, är
betydligt mer än hälften reglerad för kraftändamål.
Frågan om regleringen av Vänern är av gammalt datum. Förslag om en
reglering i avsikt att förhindra skador för jordbruket vid högvattenstånd
förelåg redan på 1700-talet. Efter ett förslag från Vattenfallsstyrelsen, ingivet
är 1925 till Västerbygdens vattendomstol, om tillstånd att utföra regleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
