Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Kraftverksdrift - B. Krafthushållning - 3. Samkörningens realiserande - a. Prognoser och balanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’312
driftsäkerhet samt spännings- och frekvensreglering, på vilka numera
ställas stora krav.
För att genomföra en rationell samköming erfordras en central
drift-ledning. Denna skall dels planera samkörningen, dels utöva den direkta
drifttjänsten, dvs. kontinuerligt övervaka krafthushållning samt
spännings-och frekvensreglering, ingripa vid störningar samt utfärda erforderliga
instruktioner och vidtaga övriga åtgärder för ett skyndsamt avhjälpande av
driftavbrott.
I det följande behandlas först det egentliga planläggande arbetet att
rationellt utnyttja vattenkrafttillgångarna. Därefter behandlas
belastningsfördelningen dels inom en kraftstation, dels mellan olika kraftstationer och
den därmed sammanhängande frekvensregleringen och periodkontrollen.
Slutligen behandlas beredskapshållningen. Spänningsregleringsproblemet
har upptagits under en särskild avdelning.
Framställningen avser närmast de förhållanden, som råda inom Statens
Vattenfallsverk, men kan i stor utsträckning även anses tillämplig på andra
större kraftföretag.
a. Prognoser och balanser.
För att samkörningen skall medföra avsedda fördelar, erfordras ett
omfattande utrednings- och planläggningsarbete. Det gäller härvid att på
förhand göra en jämförande beräkning av å ena sidan de disponibla
krafttillgångarna och av å andra sidan det väntade kraftbehovet. En dylik jämförelse
benämnes kraftbalans och går ut på att fastställa, hur vattenkrafttillgångarna
skola på bästa sätt anpassas efter de reguljära kraftleveranserna, så att den
erforderliga kompletteringskraften drager minsta möjliga kostnad, samtidigt
som eventuella kraftöverskott kunna utnyttjas på förmånligaste sätt för
tillfälliga leveranser. En kraftbalans kan uppgöras för ett dygn, en vecka, ett
år eller för annan tidsperiod. Alltefter syftet med balansen skiljer man på
korttidsbalanser, vilka avse de närmaste dygnen eller veckorna, och
säsong-balanser, vilka uppgöras på längre sikt. Som underlag för kraftbalanserna
upprättas prognoser för krafttillgång och kraftbehov.
Till grund för korttidsbalanserna läggas de aktuella värdena på
vattenföringen och belastningen.
Vattenföringen i ett vattendrag bestämmes vanligen på ett flertal platser,
genom att man avläser vattenståndet, sedan man en gång för alla genom
mätningar bestämt sambandet mellan vattenföring och vattenstånd, den s. k.
avbördningskurvan. Dylika avläsningar verkställas antingen av kraftverken
själva eller av Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt,
regleringsföreningar eller andra företag. Vidare beräknas i regel vattenföringen vid
kraftstationerna. Detta sker vanligen med ledning av värdena på den under
varje timme producerade energin och den för tillfället rådande fallhöjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
