Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Elektriska olycksfall. Skyddsåtgärder - C. Skyddsåtgärder vid anläggningars utförande - 1. Lågspänningsanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’361
att man förbinder en anläggningsdel med jorden, i syfte att den skall antaga
jordens potential och alltså ej ha någon spänning till jord.
Till en början betraktades jordningen som ett universalskyddsmedel,
dvs. man förband motorstommar, kabelmantlar, strömbrytarkåpor etc.
med en plåt, nedlagd i jorden, och räknade med att den jordade delen
på så sätt under alla förhållanden skulle förbli spänningslös. Ingen
förbindning med jord kan emellertid göras motståndslös, och den ström, som vid
överledning går från den spänningssatta delen till jord, alstrar därför en
spänning, som beror på motståndet och strömmens styrka och som under
vissa förhållanden kan bli livsfarlig. Jordningen tjänstgör då ingalunda som
skydd utan bidrar i stället att öka faran, därigenom att spänningen sprides
till andra anläggningsdelar, som äro förbundna med samma jordplåt.
Jordningens verkan kan förbättras, genom att man nedbringar
motståndet, begränsar strömmen etc. Strömmens skadliga verkningar kunna även
begränsas genom hastigt verkande automatiska urkopplingsanordningar.
Jordningen är därför under vissa förutsättningar fortfarande att anse som
ett gott och effektivt skyddsmedel. Under andra förhållanden är den däremot
verkningslös eller skadlig och måste då ersättas av andra skyddsåtgärder.
En annan utväg är att förstärka den normala isolationen och därigenom
minska möjligheterna för överledning från den spänningsförande delen till
andra ledande delar. I detta avseende har utvecklingen på många håll
medfört en betydligt stegrad isolationsstandard. Därjämte utför man,
såsom senare kommer att visas, en del bruksföremål med dubbel isolation
och förhindrar därigenom, att åtkomliga ledande delar antaga en farlig
spänning, även om det skulle uppträda fel i den inre isolationen.
En tredje utväg är att ersätta de utsatta delarna med isolerande material,
i den utsträckning detta är möjligt. I fråga om en mängd bruksföremål,
exempelvis handverktyg, är det nödvändigt, att föremålet (verktyget) brukas
med händerna. För att härvid undgå risk vid eventuell överledning utför
man de delar, som man omfattar med handen, dvs. handtag o. d., av
isolerande material. I andra fall utför man höljet av isolerande material. En
bidragande orsak till att utvecklingen gått i denna riktning är tillgången till
ett starkt och lätt formbart isolermaterial —• bakeliten.
I många 1’all är det ej möjligt att vare sig med jordning eller med förstärkt
isolation ernå önskvärt skydd. Man har då ytterligare en utväg, i det att
man använder en ofarlig förbrukningsspänning antingen för anläggningen i
dess helhet eller också enbart för vissa bruksföremål, såsom handverktyg,
värmeapparater etc. I säkerhetsföreskrifterna har man för vissa speciella
fall påbjudit en spänning av högst 50 V, benämnd klenspänning. I andra
fall tillämpas lägre maximivärden på spänningen alltefter förhållandena.
Som exempel kan anges, att anläggningar, som äro avsedda att utnyttjas
för leksaker, ej få utföras för högre spänning än 25 V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
