Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
så välgörande i hans dom, att hon ej skulle vilja
undandraga sig iden.
— Andan i mitt verk? upprepade hon både
road och förlägen.
Inte hade hon under skrivandet eller sedan
heller haft en tanke på anda. Men naturligtvis
måste det vara ande i hennes verk, hennes egen
ande. Aldrig hade hon reflekterat över,
hurudan den var. Skulle nu hennes eget verk,
kritiserat av denne man, uppenbara för henne av
vilken anda hon var?
Så oväntat intressant det blev, detta samtal!
Han nämnde en av novellerna, en över
vilken hon var synnerligen stolt, ty den var till
formen fulländad och till innehållet fri och
överdådig.
— Andan i den är självsvåldets, sade han.
För att mildra sitt stränga omdöme log han
mot henne sitt sällsamt tjusande leende, som
strålade fram i hans drag likt förskönande
solsken över ett fjällandskap.
— Självsvåldet kan vara älskvärt, men det
urartar lätt till hållningslöshet. Tagen på
allvar, efterlevd i verkligheten skulle den novellen
så urarta.
Hans rättframhet förnekade sig ej, men hans
sätt och tonfall mildrade kritiken och gjorde den
befriande i stället för nedtryckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
