Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
— Vem skulle väl komma på den idén att
efterleva mina noveller?
Hon skrattade åt en sådan föreställning.
Men han skrattade ej däråt.
— Den är så medryckande skriven, sade han.
Den har liv. Är därför ett utsäde.
Hon skrattade åter sitt korta, febrila skratt.
Aldrig hade det fallit henne in att betrakta sina
noveller som ett utsäde! Hon visste inte, om
hon kände sig mest simickrad eller besvärad av
att han tog henne så på allvar.
Men han fortfor:
— Jag kan förstå, att ni själv blev så
fängslad av ämnet och inspirerad av den vackra form,
det i er fantasi iklädde sig, att ni glömde
ansvaret.
— Ansvaret?
Hon såg undrande på honom.
— Författarens ansvar för den verkan verket
kan ha på publiken, förklarade han.
Han talade om detta ansvar som en naturlig
och självfallen sak och. förutsatte tydligen ej
annat än, att hon kände det. Men aldrig hade
tanken på ett sådant ansvar fallit henne in. Nu
skämdes hon över detta och frestades till att låta
honom förbli i sin goda tro om henne.
Men hans rättframhet höjde också henne till
uppriktighet.
— Det enda jag tänkt på, när jag skrivit, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
