Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Det var mer än försoning’ efter ett
kärleksgnabb, det var något av försoning från synd i
hans fråga. Hon kände sig oförstående och
omogen och visste inte, vad hon skulle svara.
Men hon hade blivit stilla och blygdes över
sina stormande lidelsefulla känslor som över idel
barnslighet.
Hon lade blygt sin hand i hans.
— Du vill vara med mig i striden för vår
kärleks renbet, Gunnel?
Han såg på henne så allvarligt och prövande
och så ödmjukt, att hon tvangs att svara och att
i sitt svar visa sig just sådan hon var.
— Jag förstår så litet av det där, stammade
hon förlägen. Jag förstår inte att ta kärleken
religiöst. Jag har aldrig tänkt på synd i den.
Han log sorgset.
— Men du har känt den nu, älskade, du har
känt synden i min och sårats djupt av den.
— O, säg inte så! had hon.
I sin upphetsning nyss för blott en halv
timme sedan skulle hon ej ha trott det möjligt att
nånsin bli så fullständigt försonad, som hon
redan nu var.
— Jag ska inte mer gå och se några
omoraliska pjäser, Henning, lovade hon och såg på
honom med ett litet frambrytande leende.
— Och jag ska aldrig mer låta reta mig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
