Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Ett dylikt motståndslöst hängivande åt dystra
sinnesstämningar kunde ju ej annat än inverka
menligt på barnets psyke.
— Du måste tänka på det, Gunnel, och
betvinga dig själv, slöt han.
Han hade ej talat med benne om detta förr,
och hennes häpna blick visade bäst, hur
främmande hon hittills varit för denna hans
uppfattning.
Hen svarade ingenting, och han fortfor
mycket milt, rädd att möjligen ha låtit för sträng.
— Skulle det inte hjälpa dig, tror du, att
arbeta för barnet? Vore det inte tid att börja sy
på utstyrseln till exempel1?
— Den har jag redan beställt, svarade
Gunnel.
— Tänker du inte sy den själv? frågade
han förvånad, ty det hade han alltid trott vara
en blivande mors stolthet och glädje att göra.
— Jag tycker det är tråkigt att sy. För
resten ger jag ju nu en fattig sömmerska
förtjänst, och på den tid, som skulle gå åt till
sömnad, om jag sydde själv, kan jag med skrivning
förtjäna mycket mer än till sylönen.
Hon hade onekligen rätt i detta resonnemang,
men det kylde honom icke dess mindre. Han
saknade å sitt barns vägnar modersömhetens
pietet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
