Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
11.
— Hilma, det säger jag dig, att det här
eländet ämnar jag aldrig mer ntsätta mig för.
Det var förmiddag, Garth var i skolan, och
Hilma hade tittat upp för att finna Gunnel
översiggiven och upprorisk mot sitt öde.
Hilma höjde litet på ögonbrynen liksom
frågande och såg på Gunnel.
— Henning får finna sig, det har jag sagt
honom, fortfor Gunnel som svar på de höjda
ögonbrynens tysta fråga.
Hilma sade fortfarande ingenting. Hon tog
bara en av Gunnels smala, fina händer i sin
lilla korta, breda näve. Det var ett så rart
handtag, och Gunnel kände det och lät villigt
sin hand ligga kvar i det. Men hennes lynne
lugnade sig dock ej.
— Varför svarar du ingenting? frågade hon
otåligt.
— Vad skall jag svara? Det där är ju en
sak mellan dig och din man.
— Du kan gärna säga ut vad du tänker. Jag
vet det i alla fall. Du tycker jag är ryslig.
Hilma log litet och såg med sin barmhärtiga
blick in i Gunnels oroliga ögon.
— Tycker du det själv? frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
