Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnomod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde vi tio miles, andra tretti, men oftast bara tio.
Och den bästa provianten var inte god, och vi måste
spara på den från början. Likaså var de bästa
hundarna dåliga, och vi hade nog att göra med att hålla
dem på benen. Vid White River blev våra tre slädar
till två slädar, och vi hade endast kommit tvåhundra
miles framåt. Men ingenting gick till spillo, ty de
hundar, som blev tagna ur draglinorna, måste tjäna
till föda åt dem som levde kvar.
Inte ett livstecken, inte en rökslinga förrän vi nådde
Pelly. Här hade jag räknat på att få proviant, och här
hade jag ämnat lämna Långe Jeff, ty han klagade
och var svårt medtagen av slädfärden. Men
föreståndarens lungor var angripna, hans ögon var klara och
hans depå nästan tom; ja, och han visade oss
missionärens tomma depå och hans grav, täckt av en
stenhög för att hålla hundarna borta. Det fanns en flock
indianer där, men inga barn och gamla män; det syntes
klart att ingen av dem skulle uppleva våren.
Och så drog vi vidare, med tomma magar och tunga
hjärtan, med femhundra miles snö och tystnad mellan
oss och Haines Mission vid havet.
Mörkret var nu som störst, och vid middagstiden
kunde solen inte nå upp över den södra horisonten.
Men isstockningarna var mindre, vägen bättre, så jag
drev på hundarna och färdades både sent och bittida.
Som jag sade, vid Forte Mile måste vi använda
snöskor varje tum av vägen. Och skorna gnagde stora,
stora hål på våra fötter, som skorvade sig och remnade
och aldrig ville läkas. Och för varje dag blev dessa
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
