Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
LEFNADSTECKNING.
af elfva syskon. Till och med medlen till hans uppfostran
bestredos af en förmögnare slägting. Den fortskyndades
ock raskt. Vid tretton års ålder afgick han från Falu
skola till akadeniien, och under fyra år fortsattes här
studierna, hufvudsakligen omfattande latin, historia och
politisk rätt, samt afslutades 1791 med kansliexamen.
Redan under dessa läroår gjorde han sig bemärkt genom
egenskaper, hvilka sedermera utmärkte skriftställaren och
embetsmännen, och såsom ett af akademiens unga
snillen var han utsedd till deltagare i en disputationsakt inför
Gustaf III.
Vid 17 års ålder anlände Hjerta till hufvudstaden,
tvekade någon tid i valet mellan militärtjensten, åt hvilken
han redan såsom barn blifvit invigd genom en
fänriksfullmakt, handelsyrket, som lofvade en rikligare utkomst,
och den civila banan, åt hvilken studierna varit riktade,
men valde den sistnämnda, vann med utmärkelse inträde i
utrikesexpeditionen af konungens kansli och blef redan
den 8 Sept. 1792 anstäld som andre sekreterare i
kabinettet för utrikes brefvexlingen. Dess chef var då
rikskansleren Fr. Sparre, hvars snillegåfvor och karakter
visserligen icke voro egnade att ingifva en öfverlägsen yngling
stor vördnad för förmän. Kämpande med umbäranden,
ofta med verklig nöd, framlefde Hjerta nu några år af nära
lönlös embetsmannaverksamhet, men gjorde härunder sitt
inträde i den vittra krets, hvars hufvudman var Kellgren,
och blef inlåten i dennes närmaste umgänge. Det är af
honom man eger skildringen af Kellgrens sista stunder.
Den unge ädlingen var lefnadslustig och sprittande qvick,
fronderade mot höga vederbörande, skref ryktbara
epigram öfver sin förman och dryckesvisor, hvilkas sjelfsvåld
lekte med revolutionens skräckbilder1); han egde kunskaper
’) Att Hans Hjerta skrifvit en visa, som under öfverskrift Sansctäoüerna
förekommer i flera vissamlingar och lär hafva sjungits i glada lag på
1790-talet, uppgifver Skogman i sitt minnestal, äfvensom att detta
ungdomsstycke vunnit mästaren Kellgrens bifall. Dermed må förhålla sig
huru som helst, för vår tids smak är visan mera grotesk än egentligen
rolig, och ehuru hon rör sig i jakobinsk fraseologi, äro hennes pointer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
