Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
UNGDOMSÅREN.
XII!
och vetgirighet, som många äldre embetsmän hvarken
egde eller tyckte sig behöfva, och förrådde emellanåt
grundsatser, som med en underordnad tjenstemans
ställning den tiden icke lätteligen kunde förenas. Lärjunge af
upplysningsfilosoferna, Kellgrens beundrare och Höijers
vän, var han ock medbröder i juntan, när understundom
besök aflades vid Upsala akademi. Så fick han rykte om
sig som en farlig ung man af jakobinska tänkesätt, och detta
rykte har gått till efterverlden, försatt med åtskilliga mer
eller mindre ogrundade hörsagor1); man underlät i senare
uppenbarligen mera frivola än politiska. En anteckning derom, delvis
skrifven med exc. L. v. Engeströms hand, finnes ock uti ett Engeströmska
samlingen å kongl, biblioteket tillhörigt exemplar af »Franska monarkien»,
å hvilket kamrer K. F. Werner benäget fäst utgifvarens uppmärksamhet.
Antecknaren säger, sedan han upplyst att Baron Hans Hjerta var
versernas författare: »all ungdom så i kansliet som vid gardesregementena lärde
dem utan till och sungo dem. Hjerta sade, att de voro författade af
dåvarande statssekreteraren Zibeth. Preussiske ministern förargade sig
högeligen och beklagade sig for ryske ambassadören, hvilken mycket lefde
med baron Zibeth. Han lät genast skicka efter honom och förebrådde
honom hans verser. Zibeth, alldeles oskyldig till den saken och van att
svärja okristligt, utgöt tusentals förbannelser öfver författaren.» Dylika
pojkstreck berättades flere om »Hjerta i kansliet» och beteckna kanske
bäst arten af hans jakobinism. Lusten att ställa till gyckel följde honom
genom lifvet, så länge krafterna ännu voro obrutna, och framträdde inom
umgängeskretsen i Falu landshöfdingeresidens lika liflig som fordom
i kansliet och revisionen.
!) Som ett exempel på dylika sägners uppkomst och fortplantning
må nämnas, att i Schinkels Minnen d. 3. s. 289 not 2 — och sedan af
andra författare — berättats, att »Hans Hjerta hvarje natt lade sig med en
jakobinermössa, ehuru då ännu tjenstgörande i konungens kabinett»,
till stöd hvarför citeras Biogr, lexikon art. Sparre sid. 481, i hvilken
af signaturen — n författade artikel åter endast läses följande: »då Fredrik
Sparre var rikskansler, lade sig snillen bland verkets unge tjenstemän
hvar afton med röda nattmössor, jakobinismens ordenstecken». — Ännu
mindre hemul eger den först i senare tid framkomna uppgiften, att Hjerta
skulle vara författaren af den bekanta sången »Fyltom våra glas och
làtofn oss skrattat. Visan förekommer i olika varianter uti flera af de
samtida vissamlingar, som ännu finnas i behåll från denna tid, alla, så
vidt jag kunnat finna, utan trovärdig uppgift om författaren; hon synes
hafva varit bland dem, som efter lägenhet tillökades med nya verser,
hänsyftande på tidsförhållandena, och det är ovisst om tiden för hennes
spridning är början eller slutet af 1790-talet Den i några varianter
förekommande strofen -»Nyss vi sett en älskling af nationen» etc. kan syfta
på Thorild, som landsförvistes 1793, men a^se Dupuy, som
efter 1799 ^rs uppträde på Monbijou fick aflägsna sig ur landet. Såsom
redan Ljunggren (Sv. vitterhetens häfder d. III s. 5) antydt, har numera
aflidne hofrättsrådet F. Järta i bref till just.-rådet Södergren förklarat sig
anse uppgiften om faderns författarskap till nämnda visa sakna all grund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
