Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
LEFNADSTECKNING.
stöd och sin föreningspunkt. Men denna konungamakt var
ej hejdad. Carl XII:s långvariga, staten utarmande och under
de sista 9 åren olyckliga krig, samt ännu mera hans bortovaro
från fäderneslandet, upplifvade adelsaristokratien, hvilken, då
konungen föll utan att lemna efter sig manliga arfvingar, sökte
åter tillvälla sig statens styrelse. Men Carl XI hade gifvit de
tre ofrälse stånden af Sveriges representation en betydenhet,
ett samband och en riktning, som nu motverkade och evigt
skall motverka adelns försök till ursurpation. Då uppkommo
nya former af aristokrati, partier, hvilka stredo med hvarandra
under de täta riksdagarna. Gustaf III bröt dem, och när
sedermera adeln, i förening med arméen, ville begagna den
förlägenhet, hvaruti han försatt sig genom ett olagligt och illa
beredt krig, frälste han sig och staten genom det alltid
verksamma medlet af konungamaktens utvidgande. Denna makt,
och det deraf beroende embetsmannaväldet, öfverspändes ända
till förtryck under Gustaf Adolfs regering. Hans okloka och
olyckliga krig störtade honom. En ny sakernas ordning
uppkom, uti hvilken, med bibehållande af statens grundformer,
särskilda myndigheter och inflytelser bevakas och återhållas af
hvarandra. Under denna kontroll är embetsmannaaristokratien
— af alla ofelbart den lindrigaste och mest naturenliga — nu
rådande i Sverige.
I följd af omständigheter, hvilka det blefve för vidlyftigt
att här utveckla, synas de europeiska staterna hädanefter hafva
mest att befara af penningeväldet. Denna art af aristokrati, om
den icke såsom i England af andra väldigheter begränsas, är
onekligen den mest förtryckande och den som snarast och
ohjelpligen störtar ett folk. Samfundsanda, själslyftning, seder
och karaktersstyrka försvinna från den nation, hos hvilken
penningen allena råder, hvars hela åtrå och verksamhet äro
riktade på förvärfvandet deraf. Den makt och inflytande, som
förmögenhet, i synnerhet den rörliga, gifver, bör inskränkas till
en negativ betydenhet. Den må återhålla annan aristokrati,
men icke sjelf såsom sådan få verka. — Ännu är
penningeväldet i Sverige sålunda begränsadt. Adeln, militären, den
civila embetsmannacorpsen, det lärda ståndet, ofrälse
ståndspersoner, allmogen såsom riksstånd utgöra alla särskilda
korporationer, hvar med sin sjelfständighetsanda, uti hvilken ingå
antingen ett visst förakt för sjelfva handelsståndet, eller en
afundsam förtrytelse öfver dess rikedom och skrytsamma lyx.
I Norge deremot lärer köpmansståndet vara det högst
gällande och ansedda. Der finnes, med undantag af grefven
af Jarlsberg, ingen inhemsk adel. Embetsmannaväldet der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
