Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
LEFNADSTECKNING.
rikansk representantförsamling utan senat; ty ingen verklig
kontroll ligger uti den endast förbländande anstalten, att de
på en gång och efter samma grunder valda representanterna
sjelfva dela sig i tvenne kamrar.
Ehuru Eidsvoldska konstitutionen i flera delar, synnerligen
dem som angå styrande makten, har en bokstaflig likhet med
den svenska, äro de i sina grunder och syftningar väsentligen
skiljaktiga. Den förra har en synbar riktning till anarkisk
aristokrati, sådan som svenska ständernas under den så kallade
frihetstiden; den senare befastar konungamakten, då den
bestämmer gränserna för dess och nationalrepresentationens
ömsesidiga verkningsförmåga. Svenska ständerna kunna icke,
såsom norska stortinget, befatta sig med enskilda regeringsärenden
(se t. ex. Eidsv. grundl. § 75 lit. h). De kunna icke, såsom
detta, framtruga en lag utan konungens sanktion, eller, ännu
mera, kungöra en sådan i sitt namn, (§ 79) en form, hvilken
vid hvad tillfälle som helst, och icke blott vid det i lagen
förutsatta, kan missbrukas af ett revolutionärt storting. De ega
icke, såsom detta, domsrätt öfver statsrådsledamöter (§ 87),
hvilken domsrätt öppnar ett vidt falt åt politisk förföljelse, och
hvars utöfning, genom det motstånd den uppfordrar af
makt-egande embetsmän, så lätt kan leda till statens upplösning;
o. s. v.
Min öfvertygelse, hvilken jag nu icke har tillfälle att styrka
med anförande af flera skäl, är den, att Norge bör, så vidt
möjligt är, förenas, innerligen förenas, med Sverige. — Jag
frågar dem som känna vår tids händelser: I hvilken
belägenhet vore väl Sverige nu, om de ifrån Danmark eröfrade
provinserna Skåne, Halland och Blekinge hade 1809 och 1810
haft en egen statsförfattning, om vissa skånska herrar då fått
tala och verka på en särskild sjelfständig riksdag för nämda
provinser? Och desse äro likväl icke genom fjell skilda från
Sverige. Upprors-faktioner der kunna icke befästa sig inom
oupphörliga defiléer, sådana som de norska.» — —–-
Den synpunkt, ur hvilken Carl Johan betraktade den
vigtiga frågan om unionens vilkor, var visserligen i ej
ringa mån bestämd af yttre politiska förhållanden, hvilka
hans rådgifvare och hans förre statssekreterare ej kunde
till fullo känna eller uppskatta; i hvarje fall var hans
beslut obestridligen det som mest egnade sig att för det
dåvarande åstadkomma en fredlig samvaro mellan de
begge folken. De medel Järta sjelf ansåg erforderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
