Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRTAS TANKAR OM FÖRENINGEN MED NORGE. LXXIII
för »införlifningens» verkställande voro åtminstone icke
sådana, att de för den närmaste tiden kunde bereda en lugn
utveckling. En annan fråga, hvilken troligen ännu ingen
vågar afgöra, är den, huruvida den svenske statsmannens
profetia om beståndet af två likstälda staters förening
skall varda en sanning eller icke; men betecknande nog
är det misstag, hvartill Järta gjort sig skyldig i fråga om
den politiska betydelsen af det norska »penningeväldet».
Hans eljest så lifliga inbillningskraft hade icke förmåga
att lyfta sig till förutseendet af den norska allmogens
framtida betydelse inom storthinget, eller deraf att den
största faran för unionen kunde hota från detta håll.
Med sin erfarenhet af det dåvarande svenska bonde- ,
ståndets betydelse kunde han ej uppskatta verkan af
samfald rösträtts tillämpning i ett bondesamhälle; med sin
föreställning om den »högre bildningens» oafvisliga rätt, såg
han ingen annan våda hota dess berättigade inflytande
än bourgeoisiens välde, och anade knapt, att en politisk
makt kunde komma till utveckling, som frigjorde sig,
från begge. Intet under; ännu femtio år senare bestämde
ett liknande föreställningssätt i väsentlig mån Sveriges
politiska omgestaltning.
Emellertid har Järta ständigt behållit denna sin
misstro mot föreningen sådan den verkstäldes 1814; ännu
så sent som 1827 skrifver han till grefve v. Platen: »Jag
väntar äfven i en aflägsen framtid föga godt af Sveriges
och Norges förening. Vår hufvudsakliga vinst deraf
skulle vara att hafva ryggen fri; men det hade vi säkrast,
om Norge vore ett öde land. Må det gerna blifva det,
om norskarne hafva lust att sönderslita hvarandra; men
må de ej medverka att sönderslita oss. — Att sända
svenska trupper för att kufva insurrektionsandan i Norge,
om den vore så farlig, att detta kunde behöfvas, skulle
jag anse mindre rådligt. Ett spanskt krig kunde
uppkomma i bergen, och svenska lugnet sattes på spel för
hvarje motgång som svenska vapen kunde lida». Men
vän af stora och effektfulla åtgärder, förordar Järta i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
