Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISEN 1815.
LXXXIII
landshöfding, begär jag alltså, att det så kallade
landshöfdinge-embetet må på vanligt sätt, under en förtrolig brefvexling med
mig om länets vigtigaste angelägenheter, utöfva länsstyrelsen
så länge jag är frånvarande.––— —––
Under dessa vilkor må jag då, för en tid, låta mig
disponeras till en befattning, som alltid varit svår och obehaglig,
och som blir det ännu mera i närvarande stund, då den äfven
är främmande för mig. Jag tror uppriktigt sagdt mig numera
alldeles icke duga dertill: icke heller väntar jag mig deruti
någon framgång. Jag är ingen Hercules, och här fordras att
mocka undan de orena och illa digererade lemningarna efter
rikets sist församlade höglofliga tjurar och kalfvar.
Jag ber dig, innan något definitift beslut tages, noga
öf-verväga, om det vore rådligt att nu i ministèren använda mig,
som mera än någon annan är i opposition mot de tänkesätt,
hvilka vid den sista riksdagen blifvit framstälda såsom
nationens allmänna? Jag är ej i denna stund en populär person,
och blir det åtminstone icke efter min första föredragning.
Har regeringen nog styrka att höra, om ej medgifva, att allt,
hvad ständerna i anledning af det beprisade särskilda
utskottets betänkande föreslagit, är idel galenskap? — En välgerning
mot mig vore det att frälsa mig från pligten att såsom
föredragande säga detta och mycket mera. Jag lider redan vid
föreställningen af allt obehagligt, som uti den ifrågavarande
befattningen skulle möta mig. Nödvändigheten att derigenom
söndra min familj, hvaraf de äldsta gossarne måste qvarblifva
här, är ej heller angenäm. Men hvad du vill, skall på den
bestämda tiden ske. Jag är skyldig det åt dig, åt Wirsén och
åt vår aflidne vän Adlercreutz,1) hvars död gifvit mig
desperationens styrka. *År du räddh sade han mig, då jag under
mitt sista vistande i Stockholm svarade honom, att jag icke
kunde emottaga en plats i ministèren. Jag vill, om jag måste
ad interim fylla en sådan ledig plats, visa, att jag åtminstone ej är
rädd, fastän ett sådant bröstvärn som Adlercreutz fallit. Också
vore detta den enda nytta jag skulle kunna göra.
Som man häraf ser, var det alldeles icke för att
återinträda i aflfarerna, som Järta åtog sig denna
embetsutöf-ning; det var en uppoffring man af honom begärt, för
att om möjligt med stödet af hans snille och insigter
hjelpa regeringen fram uti den svåra förlägenhet, som
’) Adlercreutz var föremål för Järtas synnerliga aktning och
tillgifvenhet >Denne svenske Karl> kallar han honom i ett något tidigare bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
