Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVIII
LEFNADSTECKNING.
riksdagens beslut hade framkallat. Tiden för sin
förestående afgång hade han ock på förhand noga faststält. Det
gälde att under de näst följande månaderna utröna,
huruvida det ekonomiska system, som hittills, väsentligen
under Wirséns insigtsfulla ledning, bestämt regeringens
politik, skulle afgå med seger, eller om det vid riksdagen
herskande, rent reaktionära landt-partiets åsigter skulle
göra sig gällande äfven inför konungen. Den
bestämmande viljans — kronprinsens — beslut var säkerligen
ännu icke fattadt: han hade alltsedan midten af Augusti
befunnit sig i Norge och hemkom ej till Stockholm förr
än i början af November. Järta var den till en sista
drabbning inkallade reserven, och, såsom af hans
skrifvelse synes, felades det honom åtminstone icke lust och
mod att strida.
Men det visade sig snart, att hans tjenst icke skulle
komma att tagas i anspråk för kampen mot riksdagens
finansiella system. Regeringen och särskildt
finanssekreteraren fick under årets sista månader vigtigare ärenden
att handlägga än riksdagsskrivelserna; — och när man
nådde fram till dessas föredragning, var det redan klart
att kronprinsens system icke var öfverensstämmande med
det, som Järta och Wirsén omfattade.
Redan i November kändes den första skakningen af
den våldsamma kris, som naturligt framgick ur de under
fem års tid oupphörligen stegrade offentliga och enskilda
kredit-missbruken; förstörelsen begynte i Stockholm med
flera skamliga konkurser inom en mängd vinglande
bankirhus, hvilkas passiva uppgingo till omkr. 9 millioner,
och den hotade snart att sträcka sina verkningar till
handelskårerna i Malmö och Göteborg samt till de af
riksdagen omhuldade enskilda diskonterna. — De förra kunde
och borde icke hjelpas, men de senares bestånd ansågs
allmänneligen för en riksvårdande angelägenhet, och
Järta, som visserligen icke hade kännedom om vidden
af de missbruk, hvartill diskontstyrelserna gjort sig
skyldiga, tvekade ej att tillstyrka K. M:t kraftiga åtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
