Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXXVIII
LEFNADSTECKNING.
ådagalägga sannfärdigheten och befogenheten af sitt i för
svarsskriften fälda yttrande om de »sig kallande
publicisterna». — Härtill ansåg han sig förpligtad i sin egenskap
af en förtroendeman, som icke borde bibehålla konungens
förtroende, »om ett enda ord i detta offentliga yttrande
vore ogrundadt eller förhastadt». Det blef ett långt
syndaregister för Argus och i synnerhet för »Courirerna»,
hvarigenom Järta ville ådagalägga, att dessa tidningar verkligen
åsyftade uppresandet af en ny samhällsmakt — den
allmänna opinionen; och hvad den allmänna opinionen
betyder, det fick K. M:t veta igenom följande beskrifning:
»Det är denna sjelfinvigda makt, nämligen en tillfällig
opinions, som de sig kallande publicisterna sträfva att uppresa.
Den är en samhällsmakt, ty utom samhället har icke opinionen
någon varelse, och kan följaktligen icke uppresas derhän, att
ingen makt skulle finnas öfver henne, icke lagarnas, icke de
gamla sedernas, icke det stadiga vettets. Men jag har skrifvit
ny samhällsmakt och, om man ej anser mig sakna all historisk
kunskap och all lefnadserfarenhet, måste man begripa, att jag
menat nyheten af de höga anspråk på välde, som opinionens
yngsta ministrar yrkat. Det var visserligen denna samma makt,
som dömde Aristides till landsflygt, Sokrates och Kristus till
döden; det var med en af den sjelfinvigda opinionens
lustbarheter, som Henrik den fjerdes bröllop firades; det var
hennes vishet, som ledde trollransakningarna i Sverige; det
var hennes energi, som mördade grefve Fersen. Sjelfva
makten är så gammal som verlden; men nya äro de läror,
hvarmed oförfarne sig kallande publicister, utan att sjelfva hafva
insett eller fyllest betänkt deras vådlighet, sträfvat att i
teorin upphöja dessa flygtiga tycken, som man, lånande ordet
ur ett främmande språk, kallat opinionen, öfver de forna
samhällsmakternas helgd, öfver detta enda sanna, enda
varaktiga, enda allmänna tänkesätt, som yttrar sig uti ett folks
seder men ej i folkledares och folkhopars lösa meningar för
dagen, uti dess gamla bepröfvade lagar icke i några
nyhets-älskande individers förslag att omskapa dem, uti dess häfder
att i detta afseende underdånigst framställa min önskan, att ett
vanmäk-tigt anfall mot mig, härrörande troligen mera af ett obetänksamt
öfvermod, som vissa allmänna förhållanden bidragit att upplyfta, än af ett
nedrigt skadebegär, icke må leda till någon sådan påföljd för utgifvarne
af tidningen Argus, som 4 § 8 mom. i den nu gällande tryckfrihetslagen,
till hämmande blott af smädelseandans vådligare utbrott, medgifver».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
