Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRTA ÅNYO PRIVATMAN.
cxxxv
För sin verksamhet såsom landshöfding och för länets
allmänna tillstånd har Järta några månader efter sitt afsked
fullständigt redogjort i en »Underdånig berättelse om Stora
Kopparbergs län» som på sin tid väckte stor
uppmärksamhet och ofta anförts som ett mönster för
landshöfdinge-berättelser. Framställningen är, såsom allt af Järtas hand,
särdeles förtjenstfull, men eger naturligtvis numera ett
öfvervägande historiskt och lokalt intresse. Den del, som
Järta sjelf mest värderade, var en utredning af
skattebördornas tyngd i provinsen Dalarne, hvilken åsyftade att
visa, att de skatter som år 1822 ålågo jorden och dess
brukare »voro måttliga i jemförelse med dem som tåligt,
ehuru med synbar vedermöda, buros under det tidehvarf,
då den svenska kraften och nationalandan ärofullast yttrade
sig.» Framställningen härom var beräknad att vederlägga
de beräkningar Anckarsvärd vid samma tid hade anstält
öfver jordskatternas tyngd särskildt i provinsen Nerike.
Berättelsen trycktes redan 1823, och erhöll 1826 en ny
upplaga.
För andra gången hade nu Järta, med uppoffring af
en samhällsställning, som var honom kär, och af
ekonomiska förmåner, som icke kunde vara honom likgiltiga,
sökt det privatmannens lugn och oberoende, som tydligen
var för hans retliga skaplynne mest passande. Han
ryggade vid beslutets fattande icke tillbaka för de ganska
nedslående utsigter, som måste framställa sig för en
embetsmän utan egen förmögenhet i en tid, då öfvergång
från embetsmannabanan till privat verksamhet erbjöd vida
större svårigheter än nu. Genom den beviljade pensionen,
hvarom han dock vid ett sådant afskedstagande icke kunde
göra sig hopp, bereddes honom en möjlighet att utan allt
för stora bekymmer uppehålla sin familj; och under ytterst
ringa anspråk på lifvets nödtorft fann han sig dermed
nöjd, gång efter annan afvisande anbud om sådan förbätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
