Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXXVIII
LEFNADSTECKNING.
Järta var under detta år full af stridslust mot de nya
»barbarerna» och hänfördes af förtrytelse, då det begynte
talas derom, att nya skolan möjligen kunde stå väl på
högre ort.
»Det är ömkligt», utropar han, »att män med anseende
och talang cajolera den nya skolan. På visst sätt är äfven jag
en neuter, ty jag tror att snillet kan röra sig skönt i nya
formen, sedan det uppfylt de gamla. Men våra försökares
oförskämda vanmakt kan jag aldrig förmås att gilla eller ens tåla.
Och icke kan jag med någon popularitets-bindel göras blind
för den skada, som dessa kraftcharlataner stiftat. Den röjer
sig också öfverflödigt äfven i det allmänna lifvet. — På
kronprinsens omdömesförmåga litar jag, men det har ej gjort godt,
att Atterbom blifvit kallad att vara hans läromästare, om också
bara i tyska språket. Afsigten dermed kan ej undfalla någon,
som känner den rådande politiken. Ännu lefver Gustaf den
tredjes minne hos nationen, och hvad skola de äldre och
förståndigare tänka, när de se en sekt cajoleras, som smutsar ned
den store konungen och allt högt och ädelt i hans tidehvarf,
när Atterbom fästes vid kronprinsens person, till hvilken
Hammarsköld dedicerat sitt pasquille mot Gustaf den tredje,
Lehnberg, Leopold m. fl. Mitt inträdestal, om det någonsin
kommer att hällas, skall ärligen, ehuru icke väl, uttrycka hvad jag
i detta afseende tänker och känner».
Det var också under dessa intryck och i denna
stämning som Järtas minnesteckning öfver Adlerbeth blef under
vintern 1820—21 nedskrifven.’) Detta inträdestal i svenska
akademien, som dock icke blef uppläst och kändt förr än
1826, är kanske en af de mest högstämda panegyriker
öfver Gustaf den tredje och hans tidehvarf, som någonsin
diktats; det frambesvärjer denne konungs minne, såsom
förebild och inbegrepp af svensk fosterlandskärlek och
kraft, till värn emot de förstörelsens makter, som Järta
tyckte sig se hotande vända emot samhällets högsta
lifs-intressen. »Gustaf den tredje är vår fästning» skref han
1820 till Wallmark, och denna tanke är ända till
öfvermätt utförd i den historiska öfversigt af de sista femtio
’) I ett bref till Platen af 1827 säger Järta, att talet var färdigskrifvet
i Maj 1821, och brefven till Wallmark, som tala om det samma såsom
varande under utarbetning, skrefvos i Oktober och November 1820.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
