Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRTA UTGIFVER TIDSKRIFTEN ODALMANNEN. CXLIII
I Järtas ögon var dock denna opposition icke bättre
än den förra, och full af misstro och fruktan gentemot
denna andes yttringar utkastade han programmet för den
nya tidskrift, som skulle »varda i ordets egentliga mening
kritisk, det vill säga undersökande» och afse att »hejda
den fart till despotism i fråga om statens angelägenheter,
hvilken man söker att gifva åt ett i offentlig verksamhet
inträdande slägtes välvilliga ifver». Det var den bekanta
tidskriften Odalmannen, som på hösten 1823 af sin
utgifvare sålunda förestäldes för den svenska allmänheten, och
med hvars inträde på den politiska arenan Järta bestämdt
angaf sig som en motståndare till de liberala idéer, hvilka
på de flesta samhällslifvets områden nu begynte göra sig
gällande. Sin egen ståndpunkt angaf utgifvaren i
följande ord:
>Till någon, förr eller senare synbar, inverkan uti statslifvet
syftar hufvudsakligen denna tidskrift. Dess utgifvare betraktar
staten icke såsom ett dödt mekaniskt konstverk, utan såsom
en organisk skapelse, lifvad af mensklighetens anda. Skön
konst i allmänhet, och särskildt poesin, hvaruti denna anda
friast uppenbarar sig, står således i nära gemenskap med hans
politiska åsigter, och utgör, efter dessa, ett af statens vigtigaste
behof. Han önskade derföre, att poemer af mästare kunde i
följande häften intaga det rum, som några versstycken,
författade af en dilettant, uti detta första blott utvisa. Inom vissa
skaldeslag och till vissa föremål anser han dem icke fordra
att inskränkas. Han är ej en anhängare af de vittra
konstdomare, som i poesien förakta allt annat än formen, men icke
heller af dem, som skatta dess värde endast efter innehållets
nyttiga redbarhet. Till statens fullkomligare utbildning verkar
skalden icke blott genom de stora och sanna idéer, åt hvilka
han gifver en hänförande eller angenämt intagande åskådlighet,
utan förnämligast genom väckelsen af det sinne, som allena
kan fatta statens inre väsende och vårda dess helgd. Det är
detta sinne för det sköna och det ädla, som bildar den i en
aktiv bemärkelse frie mannen, och män, fria af en egen inre
kraft, behöfva menniskosamfunden mera än allt annat. Den
enklaste vårens blomma gifver verksamhet åt denna högre
lifskraft, hvilken lyfter menniskan öfver djuren. Trälen, med sina
fattiga begrepp om tingens värden, ser henne ej, eller skattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
