Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSFORISTERNAS MISSNÖJE MED ODALMANNEN. CXLIX
på slagfältet, efter egen mening, och berättigade att
diktera fredsvilkor för motståndarnc, ville icke höra sig
föreläsas om sina ungdomliga öfverdrifter och satte deremot
upp hvad de med skäl eller oskäl kunde betrakta som
frukten af sin polemiska och poetiska verksamhet. Det
förtröt dem att af en man, den de på det poetiska
området betraktade såsom dilettant, blifva »behandlade som
skolgossar», såsom Atterbom samtidigt skrifver tili
Beskow. Känslan af sålunda förolämpad värdighet var
ömsesidig. Den gemensamme vännen Beskow hade i
samma dagar (d. 2 Nov.) erhållit bref från Järta, hvari
denne å sin sida säger om Upsala-recensionen:
/Tonen är en skolmästares. Han slår ej hårdt på den
framräckta handen, men han tror den vara framsträckt för att
tigga skonsam handplagg. . . . Det lynne, som recensionen i
denna del uppenbarar, bedröfvar mig icke för min skull utan
för det nya slägtets. . . . Jag har ej framstält mig som en stolt
fredsmäklare; men jag har yttrat min önskan, att de krigande
ville sluta sin onyttiga strid, hvaraf endast deras gemensamma
fiende drager fördel. . . . Mig, som lefver i det lugna Falun,
angår det icke, att det ena följet måttar en åsnelort (sit venia
verbo) efter Tegnérs Axel ’) och det andra fläckar ner
Euphra-sines 2) nya dolman. Men såsom svensk och far till fyra
svenska ynglingar angår det mig, att man från alla sidor förnedrar
det svenska namnet och förvildar eller förfäar det svenska
sinnet. Jag hoppades, att ungdomen snarast skulle bringas till
sans och till besinning af det oädla i sådana upptåg. Men jag
har bedragit mig, Blom och andra till stor fröjd. Då Leopold
gillar mitt bemödande, hvarom ett oväntadt och rätt innerligt
bref ifrån honom vittnar, är det herrarne i Upsala som
misstyda det, för att med anledning deraf rusa ut mot alla
neutrala. De borde likväl mindre än någon envisas med en
princip, som störtade Napoleon, den att ej erkänna någon
neutralitet; ty de äro inga Napoleoner. . . . Hädanefter kommer
Syftar på den bekanta recensionen öfver Axel i Sv.
Litteraturtidning 1822 n:r 10.
2) Syftar tydligen på den i Stockholmsposten 1823 n:r 238—41
införda recension öfver »Vublina, dramatiskt poem af Euphrosyne.» Järta
kallar denna recension för »oädel», och säger sig hafva tänkt i ett följande
häfte af Odalmannen — utan att vidare beundra hvarken förf. eller detta
hennes arbete – tillrättavisa den samma, men afstått från att vidare befatta
sig roed vitterhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
