Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXXVIII
LEFNADSTECKNING.
karen, hade han ock lätt att uppvisa detta förhållande.
Men då han nu angripits för sitt utfall mot
samhällsfördragets teori, inlät han sig tillika i ett fullständigt försvar
för sin lösligt utkastade sats, och vände mot sin
motståndare en verkligen mördande granskning af
hans-motsatta åsigt. Järta erkände sig sakna den filosofiska
underbyggnad, som erfordrades för en så fullständig analys af
denna lära, som tillika kunde gifva en positiv förklaring
af samhällets väsen; men knappast har på svenskt språk
någon fullständigare och mera slående kritik af
»samhälls-föredragets» teori blifvit framstäld, än den Järta nedskref|
det sista kapitlet af denna afhandling. Det är, utan
filosofiska termer och abstrakta deduktioner, det sunda
förståndets egen vederläggning af just den lära, som framför
andra gjort anspråk på att vara ett uttryck af »common
sense».
Full af mod och stridslust hade Järta begynt sitt
litterära företag, och i känslan af att vara en fri man,
oberoende af regeringen så väl som af den »allmänna
opinionen», hoppades han, visserligen med bättre grunder
än efter honom någon svensk journalist, att kunna
beherska åtminstone en del af denna opinion och småningom
kring sig förena Sveriges bästa litterära krafter. Men
han hade bedragit sig på sitt eget lynnes spänstighet
och motståndskraft. Knapt utkommen på den efterläng
tade journalistiska arenan, ryggar han tillbaka icke så
mycket för de första slängarna som för sjelfva publiciteten,
och intages icke af fruktan, men af en afsmak för
stridsplatsen, stridssättet och »sällskapet», som tvärt öfvergår
till förakt för den »publicistiska ligan». Härtill kom, att
han missräknat sig på medarbetarne: den ende, som
räckte honom étt kraftigt handtag, var Franzén, af hvars
dikt »Mötet vid Alvastra» de tre första sångerna inflöto
i tidskriftens andra häfte. Beskow lemnade ett mindre
bidrag, som aldrig hann införas. Men Tegnér var och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
