Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
FRANSKA MONARKIENS UPPRATT ANDE.
jpl>>j;_;t sammanrota sig. Allt detta insåg kardinal
Richelieu. en minister, som, ehvad man ock ma säga om hans
karakter, dock alltid kommer att bibehålla ett utmärkt
rinn ibland stora statsmän. Han fann både, hur mycket
inflytande hans tids snillen kunde hafva på nationens
Unikas ätt och seder, och huru mycket de voro böjda
it t k räf göra ett egensinnigt och skadligt bruk. Tio
eller tolf ibland dem hade redan börjat en hemlig
sammanfattning. De råkades hos en af sina vänner, hvilken
Lie utvalt till sin sekreterare. Der öfverlade de om sina
arbeten och me/ddelade hvarandra sina idéer. En annan
nian an Richelieu hade åtnöjt sig med att förstöra denna
visserligen farliga litterära klubb, men han såg längre
’■ch uttänkte en plan att vända den samma sig och
konungamakten till nytta. Han förmådde ledamöterna deraf
att ^immanträda offentligen och under hans beskydd,
b etta nya samfund, kalladt Franska akademien, väckte
-■ena^t farhåga hos parlamentet, som då motarbetade
Richelieu och sökte inskränka konungamakten. Också
ville parlamentet ej medgifva det någon befattning med
annat än ord. Man kan ej neka, att akademien gjort
mycket godt. Om filosoferna genom något kunnat
hållas tillbaka, om qvicka snillen genom något kunnat
bringas ifrån satiren till odén och epitren, så var det genom
hoppet om en plats i akademien, och, sedan de vunnit
tk-n, ^enom behofvet af sina medbröders bifall. En
par-vcni[, satt vid sidan af en kardinal, en duc et pair, en
premiärminister, borde naturligtvis vara för mycket
smickrad af denna akademiska jemnlikhet för att icke något
^akta sitt skrik om den politiska. Sjelfve d^lembert
måste tillstå, att akademien var ett band, nog mäktigt
att hälla en författare inom de skrankor, hvaröfver han
annars i sitt öfverdåd kunde vara frestad att klifva
1 Oj lui qui se m^rie, dit Bacon, donne des otages à la fortune;
J hnrmrst. de lettres, qui tient ou qui aspire à 1’Académie, donne des otages
ll ]w xiCisntt. Cette chatne, d’autant pius puissante qu’elle est volontaire, le
ri->i«rvjdr/L sans effort dans les börnes qu’il serait peut-etre tenté de franehir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
