Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 FRANSKA MONARKIENS UPPRATT A NDE.
Nu borde denna inrättning — hvars gagnelighet äfven
bevisas deraf, att den blifvit under revolutionen förstörd —
åter upplifvas och sättas i all möjlig verksamhet. Då
akademien står under regeringens omedelbara uppsigt
och eger ibland sina ledamöter ett behörigt antal af
gens de qualité, kan det ej vara farligt, utan tvärt om
ganska nyttigt, att lemna den en oinskränkt domsrätt uti
litterära mål, låta den utdela allt litterärt anseende och
alla belöningar samt göra det till hvarje rättsinnad
undersätes pligt att högakta dess ledamöter, icke blott
såsom verkliga snillen utan tillika som de första i
nationen, vörda deras arbeten såsom mästerstycken och
antaga deras omdömen såsom säkra och ofelbara.
Före revolutionen hände det, att många egensinniga
författare, som, * att tala opartiskt, ej saknade snille,
ehuru illa de använde det, föraktade den akademiska
äran. Ja, sjelfva akademiens ledamöter sökte stundom
att göra sitt anseende oberoende af dess. Orsaken
dertill låg i de felaktiga anstalterna vid boktryckerierna.
Af lättheten att få sina arbeten tryckta och kringspridda
i en nation, der nästan hvar man företog sig att döma om
författares förtjenster, blef det en naturlig följd, att ett
revolutionärt parti i litteraturen skulle uppkomma,
hvilket endast ville fånga hopens gunst. Genom den
inrättning med tryckerierna jag föreslagit förekommes detta
onda. Huru ville nu en Rousseau, en Piron, en Helvetius,
en Mably, en Raynal gå sin egen väg till äran, då det
ej vore möjligt för dem att utan vederbörligt tillstånd
göra sig kända som författare. Huru ville en Voltaire,
denne afskyvärde, fräcke bespottare af allt hvad heligt
och högt och ädelt och vördnadsvärdt var, huru ville
han nu, säger jag, upplyfta sig högmodigt på populacens
Uécrivain isolé et qui veut toujours l’étre est une espèce de célibataire,
qui, ayant moins à méoager, est par-Ià pius sujet ou pius exposé aux écarts.
L’autorité. il est vrai, *peut 1’obliger à ëtre sur ses gardes; mais n’est-il
pas pius doux et pius sür d’y intéresser ramour-propre ? (Z?Alembert,
pré-face de 1’histoire des membres de FAcadémie frangaise.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
