Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 FRANSKA MONARKIENS UPPRATT A NDE.
näringar böra såsom alldeles ofruktbara förstöras, om de
tvärt om högljudt medgifva, att de gagna jordbruket, om
de till och med låtsa yrka, att detta icke mera än dess
rivaler bör ensidigt understödjas; så förställa de sig
blott för att med desto större framgång kunna verka.
Deras hemliga afsigt är att bringa alla manufakturer och
fabriker, samt i följd deraf all handel, på fall. — Och
hvilken ser icke, huru denna afsigt är sammanbunden
med en ännu hemligare plan, att omstörta religionen och
regeringssättet.
Att tillerkänna jordbruket det högsta värdet ibland
näringarna i en stat vore ju det samma som att påstå,
det bondlurkar utgjorde den nyttigaste klassen af
undersåtar. Var det icke just denna princip, som lades till
grund för revolutionen? — Den bör således utan vidare
granskning förkastas.
De, hvilka försvara fabrikers och manufakturers
företrädesrätt till regeringens omvårdnad och allmän
uppmuntran, stödja sig åter på grundliga skäl. Hvad vore
jordbruket, säga de, utan biträde af slöjder och konster?
Plogen, harfven, yxan, lian, icke växa de på marken.
Låt vara att fabrikerna afstannade, om arbetarne svulte
ihjäl, hvad annat bevisar det, än att jordbruket också
kan vara af en viss nytta? Deremot, huru vill denna
vårt slägtes barndomsnäring mäta sitt värde med värdet
af de mångfaldiga konster, som vittna om menskliga
snillets odling? Hvad betyder ett väl plöjdt åkerfält
emot en hautelisse-väfstol, en Sèvres-porslinsugn ? Och
om jordbruket äfven vore mera lönande än dessa
kostbara inrättningar, så behöfde det ju i samma mån mindre
uppmuntran. Icke begär bonden allmänna understöd för
att kunna beså sin åker; men huru många fabriker mäkta
bestå derförutan? Den nationalvinst, de förskaffa, skulle
således upphöra i samma stund den förderfliga
grundsats blefve rådande, att idogheten må hafva sitt fria
lopp, och att regeringen ej bör genom konstlade
anstalter vända den samma ifrån fördelaktiga näringar på så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
