Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ANGÅENDE SMÄDESKRIFTER.
63
tionen af allmänna lagen vittnar om den yttersta
sorgfällighet att icke i särskilda §§, särdeles inom samma kapitel,
sprida enahanda lagföremål, och att icke slumpvis tillsätta
eller utelemna förklarande predikat och andra
bestämmelser. Om nu lagstiftaren velat under alldeles enahanda
egenskap hafva betraktade muntlig lögn och smädeskrift,
hade han utan tvifvel så mycket hellre sammanfört dem
i ett lagrum, som han för den högre graden af begge —
rent äreröriga — bestämt samma straff. Han hade då, i
stället att skapa en ny § rörande smädeskrift, uttryckt sig
i den föregående, eller 4:de § 60 kap. missgerningsbalken,
sålunda: Ljuger någon å annan medelst tal eller skrift.
Att han det icke gjort, har onekligen härrört, hos en i
redaktionen så noggrann lagstiftare, från någon afsigt, och
denna anser jag vara uppenbar i den enkla benämningen
af smädeskrift, hvarom jag nu gar att närmare söka
bestämma det begrepp jag anser honom dervid hafva fästat,
och hvilket, likasom flera andra lagtermers, han förutsatt
såsom hos lagtolkaren bestämdt af en på allmän naturlig
rätt och svenska lagstiftningens esprit grundad teori.
Jag må likväl förut underdånigst anmärka, att vår
allmänna lag af år 1734, hvilken förvarar den
vördnadsbjudande formen af Sveriges äldre och äldsta lagstiftning,
icke, såsom andra länders, i senare tider antagna, codices,
är klädd i skepelsen af en juridisk lärobok, att den således
icke innefattar några definitioner, utan förutsätter
kännedomen af lagspråket likasom af det i umgänget vanliga,
och att, då den, i en för mängdens begrepp fattlig ordning
och klarhet, framställer de vanligaste händelser, som kunna
gifva anledning till rättegång, samt bestämmer deras
följder, den fordrar af sina tjenare och granskare att
sammanbinda dessa särskilda bestämmelser och utveckla deras
motiver till ett teoretiskt lagsystem, som i tvifvelaktiga
fall, eller vid nya förhållanden, dem lagstiftaren icke
kunnat förese, må leda omdömet om hans afsigter.
Det första man vid utredandet af en sådan afsigt
måste såsom säkert antaga, är dess absoluta rättmätighet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
