- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Första delen /
64

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

ANFÖRANDEN TILL STATSRÅDSPROTOKOLLET.

man må således förutsätta: att lagen äsyftar
samhällsordningens bestånd; att den icke kränker, men skyddar de
ovilkorliga menskliga och borgerliga rättigheter, utan
hvilkas helgd stat och lag icke kunna tänkas: att således
dess blotta tillvarelse innefattar erkännandet af dessa
rättigheter.

På denna grund, utan att fördjupa mig i den
allmänna juridiska teorien om injurier, tror jag mig kunna
framställa, såsom af svenska lagen förutsatta och antagna,
följande satser:

Att hvar man må anses, såsom menniska och
medborgare, rättfärdig, intill dess motsatsen, på ett med
samhällsordningens bestånd förenligt sätt, bevisas;

Att hvar medborgares tvångsrätt till heder må anses
vara af lagen lika sorgfälligt försvarad, som dess rätt till
lif, frihet och egendom;

Att då, efter Sveriges lag, ingen må egenmäktigt
fråntaga någon den egendom han, äfven obehörigen,
besitter, utan dertill bör söka lagens biträde, ingen heller
må kunna egenmäktigt söka beröfva en medborgare dess,
om också förverkade men ännu icke i laglig ordning
förlorade heder, utan dertill nyttja den af lagen anvisade
utvägen af angifvelse och bevisning inför domstol af något
ärerörigt brott, som han begått.

Om dessa satser äro. riktiga, om de äro grundade i
naturrätt och i svenska lagens esprit, torde man kunna
antaga, att lagstiftaren, då han ovilkorligen förbudit
smädeskrift, dermed förstått hvarje sådan skrift, hvarigenom man
egenmäktigt söker beröfva någon hans tvångsrätt till heder,
således hvarje skrift, hvaruti man, utom den tillåtna formen
af laglig angifvelse, beskyller någon för det, som å heder
och ära går.

Antages detta, så eger aldrig någon bevisning af
sådan. till sjelfva formen olaglig, beskyllning rum, så kan
följaktligen, när någon tilltalas såsom författare eller
ut-spridare af smädeskrift, han aldrig lagligen inlåtas i annan
bevisning än den, att skriften icke rörer den andres heder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/1/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free