Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ANGÅENDE SMÄDESKRIFTER.
67
dertill, som hos ett för äran känsligt folk skulle väckas
af egenmäktiga ärekränkningar, icke frambragta med den
yttre ärligheten af laglig anklagelse och bevisning. Om
man i vissa fall tillät denna bevisning af muntliga be
skyltningar — andra voro då icke kända — hvilka offentligen
yttrades i folksamlingarna vid ting, kyrkogång och dylika
tillfällen, skedde det ofelbart derför, att sådana tillmälen i
sin natur voro legala angifvelser, att sanningen deraf,
nästan i samma stund de framstäldes, kunde undersökas
och, genom de då gällande bevisningsmedlen, utredas,
samt att hvarken rättegångens början berodde på
långsamma formaliteter eller dess slut på advokaturens
konstgrepp. Emellertid utmärka de mera fullkomnade af dessa
lagar, att äreröriga tillvitelsers bevisning icke var
ovilkorligen medgifven. Ibland exempel derå må åberopas X
flocken, rättlösabalken, Vestgötalagen, hvarest, sedan flera
arter af oqvädinsord blifvit anförda och straff derför, utan
tillåten bevisning af deras sannfärdighet, bestämdt, slutligen
säges: att alla de syndamål, som dessa oqvädinsord
beteckna, må man först för presten omtala, men icke af
illvilja eller afund förevita någon. Den sedermera antagna
allmänna landslagen stadgade, i XLIII kap. tingmålabalken.
att den, som å tinget förolämpade annan med
oqvädinsord, hvilka å heder och ära ginge, skulle, äfven om han
dem genast återtoge, böta tre mark, ett straff, som då
räknades ibland de betydliga, men rättade han sig icke.
innan han begåfve sig från tinget, skulle han, efter ordens
beskaffenhet, straffas såsom för falsk angifvelse.
Stadslagen åter, i öfverensstämmelse med Visbyrätten,
förordnade i XXXI kap. rådstufvubalken, lika ovilkorligen,
att den, som kallade annan oqvädinsord af grof ärerörig
beskaffenhet, såsom förvunnen tjuf o. s. v., skulle, när han
om detta faktum öfvertygades, straffas med böter af tolf
mark, eller, om han ej orkade böta, slå sig för munnen
och sjelf säga, att han ljög, samt slås i stocken och rymma
staden. I dessa fall synes icke någon bevisning af de till
mälen, som oqvädinsorden innefattade, hafva egt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
