Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ANGÅENDE SMÄDESKRIFTER.
71
antogs, såsom en vetenskaplig rättsteori, hvilken Sveriges
likasom andra länders jurister sorgfälligt studerade, och
hvaraf de tillämpade de allmänna grundsatserna till vårt
åldriga lagsystems särskilda förhållanden. Denna teori,
visligen använd, röjer sig äfven i lagens klassifikation af
injurier. Den bör således jemväl kunna tjena att utreda
rätta meningen af dess i fråga varande bestämmelser.
Uti det republikanska tidehvarfvet ansågos i Rom
såsom brottsliga förnämligast blott de smädliga omdömen
om personer, hvilka med afsigt att ådraga dem
menighetens hat eller förakt, yttrades offentligen och med
högljudt sorl uti folksamlingar (convicia) eller utbreddes genom
smädliga verser (convicia famösa). De straffades såsom
brott mot goda seder (adversus bonos mores), och någon
bevisning af deras sanning tilläts ej. Sedermera, under de
häftigare partistriderna, blefvo smädeskrifter (libelli famosi)
mera allmänna. Merendels anonyma, utbredde de hat och
split ibland medborgare och räknades derför till gröfre
injurier. Deras författare och kringspridare straffades, efter
kejsar Konstantins och dess efterträdares samt kejsar
Ju-stiniani lagar, till lifvet, under det att öppna och lagliga
angifvelser af brott med löften om belöningar uppmuntrades.
Uti några af dessa lagar bestämdes uttryckligen, att, äfven
om smädeskriftens författare kunde bevisa de beskyllningar,
han derigenom frambragt, skulle detta icke fria honom
ifrån straffet, och förklarades, att någon sådan bevisning
icke egde rum. emedan den, som ville uppenbara ett brott,
borde frimodigt göra det och icke genom en lömsk och
skyld smädelse draga någon till rätta för sitt uppförande.
Denna undersökning af grunderna för lagens
stadgande om smädeskrift i 60 kap. 5 § missgerningsbalken
synes bekräfta den öfvertygelse, jag förut i underdånighet
yttrat om rätta förståndet deraf. En tolkning af detta
lagrum, hvilken lemnade medborgares heder blottstäld för
smädeskrifvares arghet, skulle visserligen icke
öfverensstämma med den anda, som råder i Sveriges lagstiftning
från de äldsta tider tillbaka, icke med de begrepp, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
