Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 6 ANFÖRANDEN TILL STATSRÅDSPROTOKOLLET.
samhällsordningen, alstra nya synnerliga vådor for den
samma, icke kunna rättfärdigas genom någon erbjuden
och förebragt bevisning af skäl dertill, som icke i en sådan
olaglig ordning må till pröfning upptagas.
Denna sats är godkänd och med mera eller mindre
bestämdhet uttryckt i flera äldre och nyare skrifter af
svenska rättslärda. Rålamb i sina 1679 utgifna Observa■
tiones juris practicæ säger, under åberopande af det ofvan
anförda stället i Vestgötalagen, äfven om muntliga
smädelser, att ehuru ett af en injurierad person begånget fel
»kan vara sant och bevisligt, bör tillvitelsen deraf likväl
icke blifva ostraffad; det tal, som icke skall kunna kallas
försmädligt, bör fuller vara sanningen likmätigt, dock
likväl icke af lättfärdighet och afund förebragt; ja, hans
afund och hug den andre att skämma gör vitet, som eljest
i anseende af sjelfva saken kan vara sant, straff och böter
värdigt, och det som uti sig sjelft kan vara skäligt, blifver
ofta för dens intention och ovilja, som det uträttar, räknadt
för ogerning.»
Abrahamsson säger i sina anmärkningar vid XLIII
kap. landslagen, att »om någon kallar annan oqvädinsord
och, då han derför sökes, vill det bevisa, det ursäktar
honom ej ifrån böter, med mindre att det han annan
före-kastat (och derest han, när det såsom här förutsättes
skett inför domaren, då kunde anses för laglig angifvare)
är en sådan missgerning, som angeläget är att göra kunnig
och hvarutinnan hvar och en är målsegande som åkärar,
eller att han sjelf är målsegare och ej tigger sig till
målsegande rätt det att utföra, ej heller eftergifvit eller
förtegat sin målsegande rätt deruti».
Nehrman, som i ett särskildt kapitel af dess
Juris-prudentia criminalis afhandlat missfirmande genom skrifter,
och som uppräknar hvad i begreppet af smädeskrift ingår,
nämner deribland icke innehållets lögnaktighet utan endast
dess smädlighet.
Det är bekant, att romerska lagfarenheten ansågs,
vid den tid, vår nu gällande allmänna lag utarbetades och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
