Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR.
Då påfven Innocentius III i en bulla af år 1206 omtalade
det af konung Sverker honom tillkännagifna bruket i
Sverige, att den gällande rätten årligen förkunnades folket,
kallade han denna rätt legem consuetudinis samt ifrade
så väl mot de consuetudines, efter hvilka ingen skulle kunna
utan sina arfvingars samtycke bortgifva genom testamente
åt kyrkor något af sin egendom, som ock mot den
abo-minatio hujus legis sive consuetudo perversa, som droge de
andlige under verldslig domstol1. För säkert kan det
ingalunda antagas, att de förkunnade rättsbuden varit
uppfattade i skrift och icke blott uti minnet bevarade; men
äfven i sådant fall synes påfven ej hafva ansett dem ega
kraften af faststäld lag2. Annat än enskild uppteckning
1 Diplomatariwn Sue c a man, vol. I. N. 131. Konung Sverker, hvilken
synes hafva påkallat denna bulla, hade dock redan sex år förut, år 120a
uti ett gåfvobref på hemmanet Sundby å Munsön till Gamla Upsala kyrka
tillagt ett allmänt förordnande, så lydande: »Statuimus quoque et perpetua
lege tenendum firmavimus, ut clerici divino cultui mancipati pro
crimini-bus sibi objectis vel delictis, quoque modo commissis, numquam in
fu-turum ad laicale pertrahantur judicium; sed de causis suis episcopis i
prelatis respondeant», hvarjemte han befriade de andlige från all skatt till
konungen af sina gods och gårdar. Ibm. N. 115. Om det då funnits
någon skrifven och bekräftad lag, hvaremot konung Sverkers tillfälliga
förordnande varit stridande, så skulle detta hafva varit antingen ett
uppenbart ingrepp deruti eller ock en af folket gillad förändring deraf.
Det förra, såsom alltför öfverdådigt, har man svårt att utan något bevis
förmoda ; det senare åter vore oförenligt med påfvens klagan. Hade också med
consuetudo varit af påfven menad: i skrift upptecknad landssed {fus
scrip-tum möre statutum)% så innebär dock icke denna bemärkelse af ordet
egenskapen af skrifven och faststäld lagbok. Jfr Du Cange Gloss. ad Seript.
Med. 6° inf. Latinitatis, h. v.
2 Det åldriga talesättet beskrefven lag vittnar, att lag ursprungligen
betydt den icke skrifna sedvanliga rätten. Ännu i dag kallas ock denna
uti England Comtnon-Law, i motsats af Slatule-Law. Otvifvelaktigt är, att
konsten att skrifva på pergament öfvades tidigare och allmännare af
is-länd are än af svenskar. Men ehuru redan år 928 de af Ulfliot samlade
rättsbud för Island blifvit af folket vid ett allmänt möte gillade, och ehuru
derefter den gällande rätten årligen af lagmännen förkunnades på alltinget,
blef den dock icke i skrift uppfattad förr än år 1118. Härom må läsas
den lärde juris professorns vid Köpenhamns universitet, konferensrådet
J. F. G. Schlegels Commentatio Historica & Critica, framför den utaf kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
