- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Första delen /
207

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svenska lagfarenhetens utbildning.

207

att folkhöfdingarne voro angelägna att vinna detta bifall
till dem, som de hade att fälla. Under en sådan
sammanblandning af lagstiftning och lagskipning äfven i våra
förfäders äldsta författning, änskönt mera, monarkiskt ordnad
än de tyska germanernas, lärer det icke kunna utredas,
huru vidt folkets delaktighet i domaremakten, när en sådan
kunnat ur sjelfhämndens oreda uppväxa, sig sträckte samt
huru den utöfvades. Såsom en qvarlefva deraf i de skrifna
lagarna har man ansett tolfmannanämnden, i synnerhet vid
härads- och lagmanstingen. Den utgjorde likväl intill
sjuttonde århundradet, då dess forna bestämmelse förändrades,
icke en domstolsdel, utan ett, blott i vissa fall erforderligt
och användbart, bevisningsmedel, om eljest någon skilnad
emellan sådana och dom medgifves. Den egde ej, såsom
tyskarnes Schöffen, med hvilka iden stundom blifvit
förliknad, att bestämma det legala domslutet, utan endast
dess faktiska grunder; den profvade ej, såsom de, hvad
rätt, utan blott hvad sant vore. Den var sannolikt en
utbildning af edgärdsmannabevisetden ersatte, liksom

1 När behofvet af ett säkrare rättstillstånd böljade att kännas och
erkännas, fann man det vara för samhällets fred vådligt att låta en
anklagad sjelf och allena välja de edgärdsmän, som skulle bekräfta hans
föregifna oskuld. Honorius III säger härom i en bulla af 1218:
*Con-tigit quod quandoque ad purgationem suam sui similes criminosos
addu-cunt, ut eis debeant in similibus opportuno tempore respondere, multaque
crimina committuntur audacius ab iisdem.» För att utrota denna »pestis
contraria omni juri» förordnade påfven, att, så vidt möjligt vore,
affirma-tiv bevisning måtte framför negativ göras gällande, samt att, der den
anklagade skulle värja sig, det borde ske genom »bonæ famæ viros.» Dipl.
Suec. T. I, n. 176. — Under sådana förhållanden synes man hafva
vidtagit den modifikation af edgärdsbevisningen, att de, som, i stället att
endast bekräfta den anklagades ed, skulle ega att väija eller falla honom,
utnämndes ibland bolfasta män, vare sig af domaren, häradet eller, såsom
det stadgas i Uplandslagen, till halfva antalet af hvardera parten.
Småningom blef nämnden ifrån tillfällig ständig. Länge nyttjades den endast
i svårare brottmål och i sådana, der åklagaren framstält trovärdig
bevisning för ett uppgifvet faktum, men svaranden ändock nekade dertill.
Tydligast visar sig detta samt skilnaden mellan edgärdsmän och nämnd uti
skånska kirke-rätten. Bruket af nämnd stod i sammanhang med
införandet af en offentlig straffrätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/1/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free