Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 T 2
vetenskapliga afhandlingar.
och nytta. Såsom uttryck af en allmän ordning tjenade
de att tygla det enskilda öfvermodet, att hejda
fiendtliga parters ifver och att hindra utbrott deraf vid deras
möten. De gåfvo åt rättegången dess enda då antagliga
skepnad af en högtidlig fredsunderhandling, åt
anklagelsen och försvaret ett bestämdt fält, samt åt stämningen
och edsanbuden en tillförlitlighet, som, innan skrifkonsten
var känd eller blifvit allmän, icke annorlunda än genom
trovärdiga mäns vittnesbörd kunde vinnas. I öfrigt
förestälde här, äfvensom derefter vid ederna, en parts
följeslagare det bistånd af ärliga män, som han kunnat hafva
att påräkna, i fall striden skolat med vapen afgöras.
Detta bistånd erhöll troligen icke, så länge
mannaredlighet allmänligen aktades, någon illa beryktad, hvars
kärande eller svarande ord det hade varit vanhederligt
att på det ena eller andra sättet bekräfta.
När ännu rättegångar endast voro sammanträden af
fiendtliga parter inför fredsmedlare, kunde någon bestämd
ordning af domstolsinstanser ej ega rum. Men sedan
en offentlig samhällsmakt börjat att stadga sig, förekomma
i våra lagar och häfder domare med vidsträcktare
myndighet och verkningsomfång än de inom häraden
allmännast anlitade och närmast tillgängliga. Vad ifrån de
senare till de förra omtalas eller antydas redan i de
lagböcker, som författades mot slutet af trettonde
århundradet1: sannolikt voro de äfven förut öfliga. Men om
en part sålunda egde rättighet att under behörig högre
domares pröfning draga en lägres dom, var han dock
icke förbunden att, såsom nu, först göra sin sak hos den
1 Vestg.-l. y. codex, K. B. 70, Forn. B. 39; Upl.-1. Tm. B. 10
samt flerstädes. I ett förordnande af Magnus Ladulås, den 29 December
1281, angående skatter m. m. på Öland, stadgas äfven, huru saker skulle
vädjas från skiljesmannen eller domaren inom bygden (prolocutor) till
lagmannen (den högre domaren) på ön, samt ifrån denne till
östgötalagmannen eller till konungen. Detta förordnande bevisar jemväl, att
domaren allena dömde till edgång och dervid kunde begå olaglighet. Det
har varit först infördt i Acta litteraria Siucvol. I., p. 222 och nu
sedermera i Dipl. Suec. vol. I n. 736.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
