Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska lagfarenhetens utbildning. 211
lägre domaren anhängig. Han kunde, förbigående
häradstinget, genast vända sig till lagmannen och äfven
till konungen. Den vidare domsrätten innefattade
ovilkorligen den inskräntare. Detta var ock. enligt med folkets
ursprungligen krigiska författning. Der konungen, eller
den som fått sig anförtrodd dess domaremakt, kunde
och ville den samma utöfva, hvilade lagmannens och
hä-radshöfdingens, likasom ännu öfverstens befäl hvilar, när
det behagar fältmarskalken eller generalen att anföra
hans regemente. Sådana mål, som häradshöfdingen
vanligen först afdömde, kunde likaledes lagmannen utan vad
upptaga, när de till honom omedelbarligen instämdes;
och detta förhållande, ej blott i de äldre lagarna utan
äfven i konung Kristofers allmänna landslag godkändt,
fortfor ännu länge under det sjuttonde århundradet.
Ifrån denna afhandlings egentliga fält skulle jag
alltför långt afvika, om jag sökte att mera fullständigt
beskrifva det rättegångssätt, hvaraf jag nu tecknat några
utmärkande drag och i det följande kommer att
framställa de vigtigare förändringarna. Det hade sin grund
uti behofvet af fred emellan de förbundna slägterna och
åsyftade förnämligast, om icke endast, att förekomma de
gerningar, som vi kalla brott, samt, när de blifvit
begångna, att afvända sjelfhämndens våldsamheter. I följd
deraf innefatta ock de äldsta lagarna mestadels
bestämmelser, och dessa särdeles noggranna, huru brottmål
skulle anses och behandlas.
Med kriminalprocessen stod straffsystemet i nära
öfverensstämmelse. Det var i sin början samt förblef
äfven länge enkelt. Man förfor i svårare mål
annorlunda med en missdådare, som blifvit å bar gerning
gripen, och annorlunda med den, som kommit undan den
omedelbara hämnden1. Den förres brottslighet var
©tvifvelaktig; han var ock, såsom en tillfångatagen fiende,
satt ur stånd att genom ett vildt försvar ytterligare skada.
1 Såsom ett ibland många exempel härå kan anföras Östg.-l. Dr.
B. fl. 2 och 3. Jfr Stjernhöök 1. c. pag. 317.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
