Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING.
213
slutad, kungjordes den, åtminstone i vissa fall,
offentligen
Den äldre codex af Vestgötalagen, sannolikt
författad i början af trettonde århundradet, röjer en
straffande samhällsmakt, hvilken redan då i många fall
styrde den enskilda hämndrätten samt deltog i
försoningsfordringarna. För särskilda slag och arter af brott äro
i denna lag böternas belopp stadgade, samt bestämda
andelar deraf tillerkända, jemte målseganden, äfven
konungen och tingslaget. Vissa missgerningar äro
förklarade för nidingsverk och, såsom sådana, för urbota.
Landsflykt får här egenskapen af offentligt straff och
förenas med nidingens förlust af sin lösa egendom samt,
vid landsförräderi, äfven af den fasta2. Allt mer och
mer utvidgade sig denna samhällets öfverhet tillkommande
straffrätt, sedan Birger Jarls fredsbud blifvit genom
Alsnöstadgan af år 1285 ytterligare bekräftade och brott
deremot förklarade för kränkningar af den ed, som
konungen svurit sina undersåtar. Med den förolämpade
mannens eller slägtens rättighet till försoning sattes
derigenom konungens i närmare förbindelse. Edsöresbrotten,
väsentligen de samma som nidingsverken i den äldre
Vestgötalagen, straffades på samma sätt som dessa; men
tillika förbehåll sig konungen och medgafs honom makt,
dock under uttryckligt vilkor af den hämndberättigades,
säkerligen i hvarje fall dyrt köpta, förbön, att återgifva
den biltoglagde missdådaren dess frid och, såsom sin
ensak, derför uppbära böter till det då höga beloppet
af 40 marker. Redan i Östgöta- och Uplandslagarna
finnas dödsstraff, äfven med stegling och bränning i båle,
man betänker det dåvarande samhällstillståndet och icke grundar på
ovil-korliga förnuftsfordringar sina begrepp om det, som under gifna vilkor
varit för rätt och skäligt ansedt.
1 Vestg.-l. R. B. fl. 3.
2 Vestg.-l. cod. i. Orb. mal. — Det är troligt, att brottslingens
förverkade egendom, hvars fördelning här ej omtalas, äfven då skiftades
i lika lotter emellan målseganden, konungen och häradet, såsom det
uttryckligen finnes bestämdt i den yngre codex af samma lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
