Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING. 217
som ännu, förblef dotter omyndig och föräldraväldet
un-dergifven, intill dess hon trädde i äktenskap; men äfven
då, likasom ännu, egde, efter de svenska lagarna i
egentligare mening, enka att sjelf råda sig och att förvalta, ej
blott sitt eget, utan äfven, med närmaste fädernefränders
samråd, sina omyndiga barns gods1.
Huruvida under den hedniska tiden det varit en mer
eller mindre allmän sed ibland skandinaverna att röfva
till sig brudar, må jag ej vilja afgöra. Men ifrån den
första åldern af våra skrifna rättsböcker uttrycka de den
uti ännu gällande lag upprepade satsen, att »mö skall
man af hennes giftoman begära och ej med våld taga
eller hemliga till sig locka». Bön kallas redan i den äldsta
Vestgötalagen frieriet. Dermed egde friaren att vända
sig till flickans fader eller närmaste skyldeman och med
honom om äktenskapsvilkoren aftala. Vid denna
underhandling vexlades ömsesidiga löften: från friarens sida
om vängåfva åt giftomannen och morgongåfva åt
bruden; från giftomannens om hemföljd, der den bruklig
var2. Då alla öfverenskommelser, som skulle ega
rättskraft, borde afslutas med iakttagande af vissa bestämda
formaliteter och genom symboliska handlingar bekräftas
— en fordran, som skrifkonstens allmänlighet i senare
tider gjort öfverflödig —, så kan jag ej anse de
ifrågavarande giftermålsaftalen, ehuru med skänker och
gåfvo-löften bekräftade, utgöra ett tillförlitligt bevis för den nog
allmänt antagna meningen, att i de äldsta tiderna våra
förfäder, när de ej röfvade åt sig hustrur, köpte dem,
såsom de köpte trälar eller ting. Väl benämndes stun-
förhållande. Denna mening vinner styrka af Östg.-l. Vinsor|>a B. fl.
8, hvarest ovilkorligen säges: >Nu är bondans son oskipter ui‡>är han:
f»a är han egh at meru köpgildär (d. v. s. berättigad att afsluta köp) än
‡>räll hans>.
1 Upl.-1. Ä. B. fl. 2. fl. 7: 3; Tm. B. fl. 11; Vestm.-l. Ä. B.
ti. 7; Tm. B. fl. 29. Likväl är sannolikt, att om enka gick tillbaka i
faderns bröd, han då återtog sitt målsmansvälde öfver henne.
2 Vestg.-l. G. B. fl. 2. Östg.-l. G. B. fl. 1, 3, 10. Upl.-l. Ä. B.
fl. I o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
