Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING.
219
möjligt, att den ifrågavarande seden fått hos de sydliga
germanerna, i följd af deras genom rikedomseröfringar
stegrade girighet, en annan betydelse än den
ursprungliga; att föräldrar och skyldemän tillegnat sig, såsom
neslig lösen för bruden, de forna äreskänkerna åt henne;
samt att dessa, under benämningarna af meta, mundium,
vittemo, sålunda antagit egenskapen af köpeskilling1.
Men i detta fall, likasom i många andra, böra mer eller
mindre riktiga begrepp om tyska förhållanden icke med
blindt förtroende lämpas till våra nordiska förfäders.
Hos dessa voro friarens skänker till flickans målsman
dels en borgen för aftalets allvarlighet och helgd, dels
en vänskapsgåfva (vingjäf), men icke en varubetalning-.
Med morgongåfva, äfven kallad hindradagsgjäf, skulle,
såsom det i Uplandslagen säges, bonde husfru sina hedra*.
Vill man likväl hänföra giftermålshandlingen under det
nuvarande begreppet af köp, så var det, efter mitt
omdöme, icke brudens fria, om ej sjelfrådiga, person, utan
föreningen med hennes slägt, som fästmannen köpte,
egentligen genom vängåfvan* En såld qvinna hade
passuram atisuramque. Hoc juncti bovcs, hoc paratus equus. hoc data arma
denuntiant. Germ. kap. 18. — Med detta ofta ofullständigt uppfattade och
-derigenom misstydda ställe jemföre man hvad Tacitus i kap. 8 förmäler
om qvinnornas närvaro och tapperhet i striderna. Skänkerna höfdes dem
och gåfvos at dem, ej åt fäderna och skyldemän, som endast hade att
gilla, ej att, såsom betalning för bruden, tillegna sig de samma.
1 Eichhorn 1. c. \ 54. — I. F. W. Schlegels Afhandling om
Mor-gengavens Oprindelse og Rcttigheder, i danska tidskriften Astræa, 2 b. 2 h.
— J. Grimm, Deutsche Rechts Alterthümer, sid. 420 o. f. — Emot dessa
och andra författares mening, att hos de germaniska folken hustrur af
ålder köptes, må läsas Gilbert Stuart, a View of Society in Europé, book
i. ch. i. sect. 3 samt ch. 2. sect. 2. Jfr ock Hallenbergs anm. vid
La-gerbrings hist. del. 2, ss. 272 o. f., hvarest anföras exempel, att vid
äk-tenskapsaftal den tillkommande brudens samtycke erfordrades, hvilket åter
synes bevisa, att hon ej var ett säljbart ting i giftomannens våld.
2 Man jemföre Upl.-l. Ä. B. fi. 1 med Vestg.-l. G. B. fl. 2.
3 Ä. B. fl. 4.
4 Skulle morgongåfvan hafva, såsom Schlegel menar, varit
köpeskilling, så hade ock brudens hemföljd varit det. Hon skulle då hafva
köpt sig man, såsom han hustru. Men den tidens fria män sålde sig icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
