Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA LAGFARENHETENS UTBILDNING. 233
upptagen1. Andra testamenten än fore själ sina
godkände ej lagarna2; men då de ej heller uttryckligen dem
förbjödo, blefvo de allt mer och mer öfliga genom
obegränsad utsträckning af friheten att bortgifva aflingejord
och förvärfvade lösören.
Af slägtens rätt, åtminstone till den jord hvaraf
besittningen tillföll en omyndig arfvinge, var det en följd,
att förmyndarevården deröfver och målsmanskapet för
honom eller henne tillkom närmaste af lagen bestämda
skyldemän3. Då ännu gälde icke i detta afseende
föräldrars testamentariska förordnande.
Någon fullständigt utbildad och noggrant ordnad
kontraktslära framställa icke våra gamla lagar. I spridda
bestämmelser rörande köp, skifte, gåfva, lega, lån, inlag,
bolag, pant och borgen fordra de hos de aftalande
per-sonerna behörighet dertill samt redligt uppsåt och vak-
1 Påfven Alexander III:s bulla af den 6 Juli 1161. Der, under
sken att inom skäliga gränser inskränka själagåfvorna, säges: »Sunt aliqui
inter vos, qui exheredatis legitimis filils, bona sua omnia ecclesiis
dere-linquunt, quod quidem nullo jure permittitur, sed qui habet unum filium,
si vult alterum, faciat Christum, dimidiam ecclesiæ relinquendo. Qui
habet duos, faciat tertium Christum.» Men den, som icke hade söner,
kunde alldeles förbigå bröder och systrar och gifva kyrkan hela arfvet.
Denna påfliga arfslag blef å nyo yrkad jemte åtskilliga andra kanoniska
fordringar uti en bulla af påfven Gregorius X den 9 Aug. 1274. Diplom.
Suec. vol. I, n. 41 samt n. 577. Den synes hafva föranledt till buden
i Vestg.-l. y. cod. K. B. fl. 60 och Östg.-l. K. B. fl. 24, enligt hvilka
»osiukær» man kunde gifva i själagift en hel, men sjuk och döende blott
en half hufvudlott, hvilket ord i Östg.-l. förklaras betyda den lott, som
hvardera ibland flera arfvingar tager. Den äldre cod. af Vestg.-l. A. B.
fl. 10, förklarar, att dözsdæghi ma ikki fra aruæ gtuæ>, så framt
arfvingarne ej medgåfve det; men tillägger, att >lær£ir män» (klerker; sade,
att efter Guds rätt borde arfvingarne ej vägra sitt samtycke.
2 Egenskapen af själagift bibehöllo testamenten, äfven der
föremålen för denna pietet sträcktes, såsom i den af presterskapet bestridda
kyrkb. vid Söderm.-lagen, fl. 12, till »svenum eller frændum eller ok
andrum mannum».
3 Upl.-L Ä. B. fl. 7; L.-L. G. B. kap. 20. — Stadslagen är ibland
svenska lagar den första, hvarest G. B. kap. i spår förekommer till en
föräldrar medgifven makt att förordna sina barns förmyndare. I Visby
stadslag var denna makt tillerkänd fader. Boken 4, kap. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
