Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 T 2
VETENSKAPLIGA AFHANDLINGAR.
stigande linie utan äfven den första å sidone.
Landslagen åter, sådan den af konung Kristofer faststäldes,
inskränker det till bådas andra led. I öfrigt tillerkänner
ovilkorligen Uplandslagen likasom alla andra ifrån
en senare tid än den äldre Vestgötalagen åt syster
samarfvarätt med broder, men endast till hälften af
hans lott. •
Testamentsrätten var oförenlig med våra förfäders
begrepp om egovälde, hvilket till den betydligaste
förmögenheten, jorden, ostridigt var den fortlefvande ättens,
till lös egendom sannolikt af ålder de i hushållet
sam-lefvande medlemmarnas af slägten1. Äfven i detta
afseende var då slägtsamhället hvad nu det borgerliga
är. Husfadern styrde det och förvaltade dess egendom;
men hans makt att vårda denna och att använda dess
afkastning var icke en ovilkorlig eganderätt, åtminstone
ej till det fasta godset; hans vilja kunde ej verka med
rättskraft bortom gränsen för hans lif. Småningom blefvo
dock de band, som sammanhöllo slägternas egovälden,
mindre stränga. Den vidskepelse, hvartill kristendomen
missbrukades, gaf helgd åt testamenten till kyrkor och
kloster, såsom gåfvor för själars ro efter döden. Men
i början lånades åt dem det yttre skicket af förut
rätts-enliga sätt att öfverlåta egendom, hvadan de, så vidt
de bestodo i jord, med skötning bekräftades2. Äfven
försökte påfvarne, för att bereda dem laglig giltighet,
att gifva dem ett sken af arfskap. Till detta ändamål
användes den romerska adoptionsrätten i förening med
den romerska lagens bruk af fiktioner, så att Kristus
skulle anses vara af den döende gifvaren till son
1 Tacitus, som gerna anmärker skiljaktigheterna emellan
germanernas seder och den romerska rättens, säger: »Hæredes successoresque
sui cuique liberi et nullum teslamentum». L. c. kap. 20.
2 Se påfven Innocentius III:s svar af <\en 16 November 1198 till
erkebiskop Absalon, hvaruti bruket af scotatio, såsom »signum non tam
factæ donationis quam traditæ possessionis», medgifves. Dipl. Suec. vol.
1, n. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
